Ensam hemma

Under tiden som jag gjorde mina sista arbetsdagar innan jag än en gång ska gå hem på föräldraledigt åkte Kristian och Mille till farmor och farfar. Då blev jag ensam hemma i två nätter i väntan på att komma efter när helgen kom.

Jag vet att det är rätt vanligt med separationsångset till sina barn, men jag kan inte påstå att jag upplevt det med Mille. Jag känner mig oerhört trygg med att jag kommer se honom snart igen, och då blir det inte jobbigt med separationer som bara är för ett tag.

Faktum är att jag till och med kunde njuta av att ha lägenheten för mig själv, utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Tyvärr hade jag ju inte sovmorgon om mornarna, det hade jag inte tackat nej till om jag kunnat. När jag pratade med Kristian i telefon och hörde Mille prata i bakgrunden blev jag givetvis påmind om hur mycket jag saknar dem, men det var inget jag tänkte på för jämnan. Det var jättekul att återse varandra och jag vill ju leva tillsammans med mina killar.

Det kan nog vara nyttigt att få en paus ibland, men det är ju vardagen man vill leva i. Man älskar ju sin lilla familj och vill leva tillsammans så mycket det bara går. Men visst uppskattar man att emellanåt kunna göra det där man velat så länge men inte fått tid till. Problemet är bara att jag inte hann göra allt det där jag trodde jag skulle hinna nu under dessa dagar. Jag han nästan inte med någonting mer än att bara vara. Så alla de projekten får vänta ett tag till...