måndag 28 november 2011

Att känna sig själv

Man tror att man känner sig själv, sina tankar, sina känslor. Det är sant. Men gör man det fullt ut? Då är det skönt att prata med någon annan. Då är det skönt att inte leva livet själv.

Livet gör vändningar och svänger runt. Hänger jag med? Har jag kontroll? Ibland har jag det, andra gånger känns det som jag betraktar på avstånd.

Jag älskar livet. Jag älskar att leva. Jag älskar att vara den jag är och jag vill också älska det i framtiden. Därför måste jag ta hand om mig själv och även låta andra ta hand om mig.

lördag 19 november 2011

Anonym

Dag efter dag och år efter år möter vi människor vi inte känner. Antingen ser vi bara en person en gång, kanske på stan, eller så träffar vi främlingar regelbundet på tåget till jobbet eller till skolan.

Jag tänker ibland på alla de liv som ryms i en tågvagn eller ett café. Så många liv, så många beslut, så mycket lycka och så mycket sorg.

Och hur tänker jag när jag möter alla dessa. Ser jag något av det innersta. Nej, jag gör bara som jag alltid gör. Betraktar och nickar kanske vänligt eller säger till och med hej någon gång. Men jag vet inte vad dessa människor bär på. Lika lite som de vet vad jag bär på.

Magont

Man kan få ont i magen av flera orsaker. Just nu har jag det på grund av att jag har en klump där, ett obehag, en oro, en fasa. En fasa över att de som byggt upp vårt land och vår välfärd inte får en värdig tillvaro på ålderns höst. Att en blöja med kiss på vissa ställen väger tyngre än det sunda förnuftet. Att girigheten på vissa ställen väger tyngre än omsorgen. Jag hatar att jag måste skriva så här för jag vill inte att detta problemet skall finnas. Men jag känner att jag måste, även om jag saknar ord. Måtte kärleken för våra medmänniskor segra!

lördag 5 november 2011

År läggs till år

Som vanligt denna helg går vi på minnesgudstjänst och iår tändes ett ljud för min fina mormor. Det var vackert och fint och jag sjöng även några sånger på gudstjänsten.

Igår var vi och tände ett ljus på hennes grav och på grav. De ligger bredvid varandra och det lyste så fint när vi gick därifrån. Jag älskar att gå på kyrkogårdar så här års. Det är så otroligt vackert att det nästan på varenda grav lyser ett litet ljus som får symbolisera en strimma hopp. Och år efter år känner jag att det blir som en liten bit av himlen att vara där just den här helgen. Allt stannar upp och för en stund finns inget annat än de ljus man ser och känslan av frid.