måndag 31 december 2012

Året som var, året som kommer!


Tio år tillsammans i år
2012 kommer i mitt liv gå till minnes som ett riktigt toppenår. Det har hänt så mycket roliga saker och jag har fått vara med om så mycket. Jag började året med att vara föräldraledig till mina goa ungar och det var verkligen helt fantastiskt. Hela första halvan av året myste vi och hade kul tillsammans, jag och barnen. För det mesta i alla fall. Kristian var också hemma mycket och i sommar hade vi en härlig sommar med mycket ledig tid tillsammans.
Picnic i gräset med en av bästa kompisarna

Eftersom jag fick så mycket ledig tid under föräldraledigheten gjorde det att jag kunde slutföra många roliga projekt. Jag och en kompis startade en studiecirkel på Hjulet secondhand i Vårgårda, där syftet är att pyssla, designa och pimpa gamla saker för att kunna sälja dem i butiken för att inbringa mer pengar till de som behöver mer än oss.

Ett projekt som följt med lite längre som en dröm är att sätta upp en egen konsert, eller en konsert där man själv styr över innehållet. Jag och min goda vän, Bonette, drog ihop ett band och tog kontakt med Göteborgs Räddningsmission och i våras höll vi tre konserter där överskottet gick till deras arbete med hemlösa. Otroligt kul att kunna göra något så roligt, samtidigt som man hjälper andra. I höstas satte vi även upp en höstkonsert tillsammans och det var lika kul det.

Reko by hjulet
I våras åkte jag på två roliga resor. Jag packade väskan i maj och åkte till en kompis i Paris för en härlig tjejhelg och det var otroligt roligt att se Paris och få umgås och äta gott tillsammans. En månad senare bar det iväg med några ungdomar till Moldavien för att besöka några av de missionsprojekt vår församling har där för barn. En otrolig resa där man såg lite av den verklighet som så många barn lever i där, i europas fattigaste land. Det är inte så långt bort från oss, även om barriärerna är höga. 


Resor mellan kontraster. Först ett vårigt, flott Paris...

...sedan till något man aldrig sett förut, men alla borde se
I höstas började jag skolan igen, efter att ha varit hemma i nästan ett och ett halvt år. Det var jättekul och spännande och jag gillar verkligen att vara tillbaka i skolan. Jag trivs med det självständiga arbetet och flexibiliteten som gör att
jag kan spendera mycket tid med familjen. Fredagen innan jag började skolan skrev vi på köpekontraktet till vårt hus, som vi flyttade in i lagom till advent. Ett nytt skede i livet, men än så länge något som ger mersmak.




Sommarpromenad
Hösten har försvunnit i skolarbete och konsertplanerande, parallellt som man fixat med huset och förberett inför jul. Mycket har hunnits med och även om man inte hunnit med allt man tänkt har vi haft ett härligt år och vi har kommit ännu närmre varandra som familj.




Och det bästa är att det inte tar slut bara för att året gör det. Ett nytt orört 2013 ligger framför och det är bara att fylla. Än är det tomt. I maj kommer jag ta examen och börja jobba, vilket jag ser fram emot även om jag älskar att plugga. Till våren kommer Barefoot återigen sätta upp en konsert tillsammans med Göteborgs Räddningsmission, men på ett annat sätt än förra året, vilket blir spännande. En annan rolig sak som händer år 2013 är att jag ska bli förevigad. En kompis till mig, Sofia, drog med mig i ett bokprojekt som kommer mynna ut i en andaktsbok nu i vår som ges ut av Gospel Media. Det känns otroligt spännande och det är mycket arbete av de som planerat projektet som ligger bakom. Själv kom jag med lite i slutskedet och har bidragit med ett trettiotal texter, vilka alla kommer från bloggen även om de är lite omskrivna. Så det känns otroligt kul att några av de inlägg jag publicerat här i eftertanke, frustration och glädje kommer komma i bokform. Den kommer rikta sig främst till mammor, men förhoppningsvis kommer andra också få nytta av den. Den kommer förhoppningsvis samla till eftertanke, hopp, tro och reflektion. Något vi alla behöver. Gott nytt år!

fredag 28 december 2012

Älskade Elliot

Precis som alltid gör sig saknaden av Elliot sig extra tydlig över stora högtider. Men förutom i mitt huvud märks det inte. Det märks inte på hur vi äter eller hur vi byter julklappar. Elliot är lika osynlig då som alltid, men det är kanske det som är så jobbigt. Att trots att han är allt för oss märks inget spår av honom under högtiderna mer än inuti våra medvetanden.

Allt annat är precis som alltid. Man kommer, umgås, skrattar och går. Gråt hör inte hemma på jul, det har jag lärt mig efter snart sex år. Då är det bättre att göra som alla andra och njuta av julen. Den fulländade julen. Även om den aldrig kommer kunna bli just det.

Knappast några nyheter, men ändå...

Nedan ser ni två exempel från julhandeln om hur leksakerna presenteras i butiken. Extremt uppdelat och några neutrala alternativ finns i stort sett inte i de vanliga butikerna. Sakerna kostar exakt samma och fyller samma funktion, men extremt olika ovh stereotypt föroackade, Jag vill inte ha könslösa barn, men jag vill inte tvingas köpa prinsessor eller monster på diverse leksaker bara för att det är det enda som finns. Jag skulle gärna köpa det om det var självvalt.

Detsamma gäller i klädaffärerna. Efter mycket slit lyckades jag hitta ett par snygga plagg åt barnen varpå jag insåg att jag verkligen saknar en henavdelning i de större kedjorna. Både Mille och Hillevi har en del rosa kläder och även kläder med bilar och det handlar inte om det. Det handlar om att jag som förälder inte förväntas bestämma vad barnen ska bära, utan affärerna. Så smalt är utbudet. Jag vill kunna få tag på kläder som är någorlunda neutrala och som inte skriker ut att bäraren av kläderna ska behandlas på ett visst sätt. Inte om prinsessa eller superhjälte, utan som
barn. De barn de är. Ja, det är väl lite tankar inför det nya året, eller om det gamla. För enligt mig hör detta inte till framtiden. Se själva:

måndag 24 december 2012

Julefrid

Julaftonsmorgon inleddes med julfrukost i goda vänners lag och sedan iväg på julbön i kyrkan. Det är så skönt att starta dagen på det sättet. I sällskap med människor man tycker om och med julens budskap nära hjärtat.

Det är en speciell känsla att gå i kyrkan just på julafton. Alla är lite extra glada och vänliga och man önskar varandra en fridfull och god jul. Detsamma önskar jag er!

söndag 23 december 2012

lördag 22 december 2012

Att hinna med

November och december månad har varit fullspäckad med aktiviteter och grejer att fixa på både det ena och det andra hållet. Lägg också till att båda barnen varit magsjuka i två omgångar var... Därför har man fått sänka sina krav något mot vad man brukar ställa på sig. Exempelvis har följande saker prioriterats ner:

- Julpyntet i vårt hus är minst sagt sparsamt i år, men jag känner att det gott går att skylla på att vi ändå flyttade hela vårt bohag i början av december och att det tar en stund att komma i ordning. Julgardiner har inte prioritet ett.

- Julkorten kom visserligen iväg iår, men någon dag för sent. Jag hoppas ändå att de som ska ha korten får dem i tid. Annars är handlingen inte mindre kärleksfull om kortet kommer fram den tjugosjunde...

- I all hast glömde vi kontrollera att tv-antennen på huset fungerade (vilket den givetvis inte gjorde), vilket gjort att vi i nästan tre veckor klarat oss utan tv. Och jag klagar inte över det.

- Det årliga julgodisbaket vi brukar göra med ett par goda vänner har helt enkelt inte blivit av.

- Inte heller det sedvanliga pepparkakshusbaket. Tur att barnen gjort ett med farmor...

Men, trots detta tror jag att vi kommer få en riktigt god jul. Dessutom finns det ju ljusglimtar, nämligen:

- Jag har ändå, trots frånvaron av julpyssel, lyckats sätta mig ner och pyssla ett par vimplar.

- Vi har hunnit tapetsera allt vi ska göra och dessutom fixa de golv som behövs.

- Lyckades trots allt få ett VG på senaste tentan.

- Älskar fortfarande min man något enormt, trots renoveringsprojekt och ekonomiska kalkyler

- Trots att det är bara ett par dagar kvar till jul är över hälften av julklapparna inhandlade. Dessa inhandlades tidigare i veckan. Resterande ska maken och dottern fixa i morgon.

Jag och Mille ska nämligen städa och plocka i ordning det sista innan julens första gäster kommer till oss. Vi har nämligen satt ribban högt och ska ha tre julfiranden hos oss i år. Det är nästan så att jag tänker mig att det kommer bli aningens svettigt, men julen är ändå kärlekens högtid. Kärlek är alltid välkommet hemma hos oss. Hur det än ser ut i hörnen. Hur det än ser ut i tillvaron. God jul på er!

fredag 21 december 2012

Att vara ett mirakel

Så här inför julen är det mycket som vi känner att vi måste hinna med, men hur mycket måste vi egentligen. Har vi sänt en tanke till de som är ensamma. Till de som inte har råd att köpa julklappar till sina barn. Barn, som precis som alla andra barn skriver önskelistor och hoppas att ta del av det alla förväntas få.

I Göteborg har det pågått en insamling nu innan jul för att kunna förse barn som inte får julklappar, med just julklappar. Det är Göteborgs Räddningsmission som har hand om det och idag var jag där i ett annat ärende, men fick se delar av det berg med julklappar som kommit in.

Ca 4000 julklappar hoppades organisationen få in för att kunna förse de barn som behöver med presenter. Resultatet blev 8000 julklappar till barn och ca 800 till vuxna. Är inte det ett julmirakel vi får bevittna! Att det finns hopp om livet även om det ibland verkar kört.

Tänk bara på att vara ett mirakel, inte bara i december, utan också i januari och årets andra månader. Det är lätt att vara givmild i juletider. Hoppas miraklet kan fortsätta året runt. För alla barn och vuxna som inte har det de behöver.

torsdag 20 december 2012

Tid, energi, julfrid

Det är få dagar kvar nu till jul och i vårt nya hem känner vi av stressen lite på ett annat sätt än andra år. Vi har flyttat i advent två gånger förut, men denna gång har vi många parallella projekt på gång och allt har en deadline. Utöver att vi ska fira jul hos oss iår har vi lite kvar på lägenheten vi ska hyra ut att fixa. Sedan har inte riktigt känslan av jul infunnit sig bland kartonger och oinhandlade julklappar. För när ska vi ha hunnit med det?

I allt detta känner jag ändå att jag kan vara lugn. Vi har under hela hemletarprocessen känt stöd från omgivning och vi har varit noga att be mycket över det för att inte göra något förhastat. Det är liksom alltid bra att ha Gud med sig.

Vi har trots allt så mycket att vara tacksamma över så här i jultid och även om vissa saker inte hinns med eller drar iväg i kostnader så löser sig det mesta, i alla fall det viktigaste. Och det sagt av en sådan som jag, en kontrollmänniska, men med viss erfarenhet inom ämnet.

Det lönar sig sällan att oroa sig. Det är tid och energi bortkastad eftersom de flesta orosmolnen är tomma på nederbörd. Tänk efter själv. Dessutom några kloka från någon jag inte vet vem som har sagt. Men klok är hen: "oro är ränta du idag får betala på morgondagens bekymmer".

Ränta vill man ju inte betala mer än ja, inget egentligen. Så: god jul på er. Låt friden infinna sig!

tisdag 11 december 2012

Du och jag

Igår var jag och bandet jag spelar i, Barefoot med respektive, bjudna på en julkonsert i Göteborgs räddningsmissions regi. Det var en fin kväll med mycket bra musik (och rytmer från slagverksgrupp), men en djupare underton fanns bakom. Konserten anordnades till förmån för de hemlösa i Göteborg. Ett fantastiskt initiativ och det är något som berör mig något oerhört. Dessa orättvisor som inte borde finnas.

Claes Malmberg var en av de medverkande artisterna och han varvade rappa ord med sång och stundtals höll man på att ramla av stolen, så mycket skrattade man. Och så sa han som en avslutning några ord som var så tänkvärda att de kändes som ett slag i magen. Ungefär så här sa han. Jag citerar ur minnet:

"Det är så lätt när livet rusar fram, att man inte hinner stanna upp och se sig om och se sin skuld i detta. För det är så att vi bär skuld, för klasskillnader uppstår inte av sig själva, det är vi som skapar dem. Om man är på rätt sida så behöver man kanske inte engagera sig, men är man på fel sida så måste man, för att man ska överleva."

Tack alla som medverkade och tack Göteborgs räddningsmissions för en fantastisk konsert!

måndag 3 december 2012

Vi skapar oss ett hem

I helgen gick flyttlasset och vi är så nöjda med vårt nya hem. Mycket av den enkla anledning att vi bott i flyttkartonger de senaste månaderna och det känns skönt att kunna börja rota sig på det nya stället som dessutom har stor potential att kunna bli ett riktigt trevligt hem för oss.

Vi har enormt mycket att göra under december men det är ändå så skönt att vara på plats och känna att här bor vi. Så länge vi vill och förhoppningsvis på oöverskådlig tid. Hem ljuva hem