tisdag 30 oktober 2012

Dröm gärna, men begränsa dig inte

Jag tycker det är viktigt att man hela tiden håller drömmar vid liv. Att man vågar tro på framtiden och det som finns gömt där. Det kan finnas olika drömmar framför oss men det gemensamma är att det håller oss motiverade och får oss att fokusera framåt, mot det vi vill åstadkomma eller ta del av.

Det är självklart att man ska försöka nå sina mål, men det är svårt då det kan visa sig att drömmar går i kras och förhoppningar grusas. Kanske har man byggt sin dröm beroende av en annan person. Kanske går inte livet som det var tänkt och kanske kommer något annat i vägen. Jag tror att det viktiga då är att se in i sig själv och se vad man själv kan åstadkomma. Inte göra sig beroende av någon annan för att uppnå sina mål i livet. Att inte låta någon annan orsaka olycka för dig själv. Då kan du heller inte skylla på någon annan. Du är själv boss i ditt eget liv. I alla fall är det så det borde vara.

Några drömmar jag har är starkt knutna till Kristian och mina barn men några är helt upp till mig själv. Som inte beror på någon annan. Sedan har jag alltid Gud jag kan vända mig till. Som inte bryr sig om ifall jag uppnår mina drömmar eller inte. Någon som alltid kommer älska mig hur många gånger jag än misslyckas. Det är det bästa för mig trots allt. Då kan drömmar ibland vänta ett tag.

måndag 29 oktober 2012

Här sitter jag, rastlös och ensam

I fem nätter är jag utan min fina familj. Under helgen har jag sysselsatt mig med att skriva klart en hemtenta, städat och avnjutit en tjejhelg med goda vänner. Nu när jag landat i vardagen och inte har några åtaganden känner jag att det är svårt att bara vara stilla. Bara vila.

Jag är så van att hela tiden balansera familjen, skolan och diverse projekt att när det kommer dagar då jag bara behöver rå om mig själv känner jag mig nästan stressad över det.

Därför sitter jag nu och filar lite på höstens konsert jag ska sätta upp med några kompisar, samtidigt som jag pillar lite med ett illustreringsprojekt jag gör med en kompis. Men skillnaden är att detta är vila för mig. Det jag älskar. Att skapa. Det får bli mitt sätt att fylla på reserverna. Med pennan i ena handen och kaffekoppen i andra.

Vad gör du när du får tid över? Vad är vila för dig?

onsdag 24 oktober 2012

Innan frosten

Jag tycker det är så lätt att bara sänka blicken när man traskar runt ute. Särskilt om det blåser lite och man försöker gömma sig bakom kappkragen. Men jag märker när jag lyfter blicken att skapelsen klätt sig i högtidsdräkt. Vad fantastiskt vackert allt är precis innan det ska sova och dö.

Gnistrande i guld och koppar och lövverken dansar i vinden. För den som vill se. Passa på även du, innan kölden slår till på allvar och alla löv ligger som gamla minnen på marken. Förbrukade men ändå vackra.

onsdag 17 oktober 2012

Sådant som inte syns

Om och om igen ställs vi inför situationer där vi står inför valet att avslöja delar av oss själva som inte syns på utsidan. Det är framför allt i mötet med andra personer vi gör en gallring av vad vi avslöjar av vårt inre. Vad är det som avgör hur vi tänker i dessa situationer?

Jag kan på rak arm komma på ett antal av mina egenskaper som är centrala i mitt liv, men som inte syns på utsidan. Jag är förälder, gift, kristen, student i samhällsvetenskap och jag har mist ett barn. Jag är musiker, feminist, husägare, miljöintresserad och kass på att baka. För att bara nämna några. Men vad ser folk? Jag vet inte det. Jag vet bara att vi sällan känner människor mer än alldeles innanför skalet.

Vad delar vi med våra arbetskamrater och klasskamrater? Vad väljer vi att blotta när vi samtalar med någon för första, andra, elfte eller hundraelfte gången? Det är något att fundera på. Jag är den som tar det beslutet och i mötet med någon annan tar också den det beslutet i mötet med mig.

tisdag 16 oktober 2012

Framtiden knackar på

Tänk att det är vid det här staketet de ska växa upp. Det är på denna gräsmatta Hillevi och Mille ska sparka boll med oss. Det är denna flaggstång som skall flagga på framtida födelsedagar. Det är på den här vägen de ska cykla till skolan och det är på den här gången de ska komma och hälsa på oss när de flyttat hemifrån. Det är stort att köpa hus. Horisonten flyttas fram. Långt fram...

fredag 12 oktober 2012

Varför oro?

Jag återkommer ofta till detta ämne här på bloggen. Varför då? Mest för att det är så ologiskt. Jag har allt jag kan önska i livet och den senaste tiden har allt som bekymrat mig löst sig till det bästa. Ändå känner jag ibland den där klumpen i magen. Och jag gillar det inte. Det är något jag känner att jag klarar mig utan. För det gör jag ju.

Alltid har jag fått det jag behövt för att klara mig även om jag inte alltid mått bra. Jag har mått riktigt, riktigt dåligt emellanåt och haft stora problem. Och har fortfarande emellanåt, men vad hjälper det egentligen att oroa sig. I efterhand har jag alltid upptäckt att jag aldrig behövt oroa mig.

Det finns något större än mitt eget ego och något som är viktigare än de bekymmer vi gör oss i onödan. Det är det jag måste fokusera på för att inte försvinna i mina egna tillkortakommanden. Jag är buren. Du också.

Höstdagar

Vackra höstdagar är nästan de dagar jag gillar mest på hela året. Plötsligt är de där bland alla andra grå och man blir så där själaglad och solen värmer extra mycket. Träden gnistrar i hundra nyanser och ljuset leker mellan bladen. Så skönt att leva då!

tisdag 9 oktober 2012

De vill vara som oss

Barnen. De som från början är så försvarslösa och små. Helt och hållet beroende av oss vuxna och vår omsorg. Allteftersom växer de in i egna roller och helt plötsligt visar de egen vilja och vill utforska världen på egen hand. I den mån det går.

Men trots allt landar det oftast i att de vill göra det vi gör. Vi är förebilder och går före i det mesta. Och viljan att vara som mamma och pappa är ett kvitto på att vi delar så stor del av livet. De vill bära likadana väskor och äta samma mat. Och om nagellacket åker fram tar det inte lång tid innan treåringen ställer sig intill och sträcker fram handen. "jag vill göra som du, mamma". Och då smälter hjärtat. Älskade barn!

lördag 6 oktober 2012

Höst, sol, barn

Idag har jag haft en härlig dag med barnen. Kristian är bortrest i helgen i London så jag har barnen för mig själv. Idag var vi ute i skogen och samlade löv att pressa. I morgon ska vi göra fina tavlor. Tänk att det som fallit och dött kan vara så vackert.


onsdag 3 oktober 2012

Barnens fönster

Allt är så enkelt och okomplicerat i barnens värld. Fler än en gång har Mille och Hillevi fått lära mig det. Barnen tänker inte som oss. De tänker inte med samma horisontlinje eller med samma bekymmersaldo. Det är allt eller inget. Här och nu. Är det inte så vi också vill leva ibland. Eller för det mesta...

måndag 1 oktober 2012

Snart är detta vårt

Det känns lite otäckt att vi snart är husägare. Att det snart är vårt ansvar att fixa allt det där vi inte behövt göra när vi hyrt. Jag som alltid älskat att hyra och känt mig väldigt trygg och nöjd med det. Men jag tror ändå det kommer bli väldigt bra. Det är precis det hus vi vill ha och vi längtar efter att hugga in i vårt nya projekt hela familjen. Även om Mille mest längtar efter att sova i hans och Hillevis nya rum och att leka i trädgården...