måndag 30 maj 2011

Mammas dag

Igår var vi iväg och firade mors dag. Det var min lilla familj tillsammans med mina föräldrar och min syster. De senaste åren har jag reflekterat mycket över mors dag och några av mina tankar kan ni ta del av här!

Förra året firade jag en normal mors dag, med barn och allt. Det kändes mysigt och så var det även iår. Har man dock mist ett barn är det svårt att låta denna dag passera som enbart glad. Det finns något djupare dolt i medvetandet och det tittar fram lite extra när mödraskapet skall till att firas.

För mig var det viktigt att gå en sväng till graven för det ger mig ro och trygghet. Jag blir också påmind om allt som finns i våra liv som inte syns. Tänk så många barn som finns begravda på samma kyrkogård. Hur känner deras mödrar? Och ännu fler mammor finns begravda. Hur känner deras söner och döttrar denna dag?

Vi behöver bli påminda om att mors dag inte bara behöver finnas till för att fira de som finns i vår närhet. Låt den även bli en dag att minnas de du inte har hos dig. Och låt det göra lite ont. Det är bara ett tecken på att allt är som det ska.

söndag 29 maj 2011

Liten på jorden

Tänk att någon så liten kan vara så oändligt värdefull!

fredag 27 maj 2011

Oinspirerad

Jag har suttit några minuter framför datorn men kan inte komma på vad jag ska skriva. Jag som annars brukar ha många idéer när jag sätter mig ner för att blogga och fingrarna dansar över tangentbordet, så ivrig brukar jag vara. Så jag bjuder på lite bilder i stället:






Idag är det bara tomt i huvudet. Kanske beror det på att jag har haft fullt upp med mina små sötnosar eller så beror det på att det kanske inte får plats hur mycket som helst i huvudet. Jag har ganska mycket att stå i men tyvärr saknas inspirationen även i andra delar av livet. Jag saknar kreativitet i stort och har inte skrivit musik på flera månader.

Idétorka i stort helt enkelt. Och ack så tråkigt! Förhoppningsvis beror det inte på något särskilt. Förhoppningsvis blir jag snart mitt gamla vanliga jag och förhoppningsvis sker det redan idag...

måndag 23 maj 2011

Stannar ett tag


När man möts av detta ansiktsuttryck stannar tiden ett tag. Man vill bara drunkna i de blå ögonen och omfamnas av glada gurglande ljud. Allt mer ofta kommer dessa tillfällen och varje gång blir jag lika glad och tacksam. Mitt barn, du gör min dag!

torsdag 19 maj 2011

Ljuvlig ros

Vi har sugit på karamellen länge, men nu har vi äntligen bestämt oss. Precis som sin storebror ska Hillevi få tre namn. Hillevi bestämde vi på en gång. Vi såg att hon var en tuff tjej så det passar henne. Det betyder stridsmö eller stark kvinna. Vad hon visat hittills i sitt lilla liv verkar det stämma.

Karin får hon heta efter den fantastiska barnmorska som hjälpte henne till världen. Eller ja, hon hade ju rätt bråttom ut lilla Hillevi, men Karin hjälpte till det allra sista. Hon har även varit med på de andra två förlossningarna, och eftersom vi gillar henne skarpt var det självklart att Hillevi skulle få ett namn efter henne. Karin betyder ren.

Vi har velat fram och tillbaka huruvida hon ska ha ett tredje namn eller inte. Man vill inte ge ett namn bara för att utan det ska kännas bra. Flera namn har testats, men inget har känts riktigt bra förutom ett. Eden kommer bli hennes tredje namn. Det betyder ljuvlig så det passar så klart alldeles utmärkt. Sen ville vi ha ett namn som var bibliskt och det kan man ju lugnt säga att det är.

Så här är hon: Karin Eden Hillevi Roos. Den rena, ljuvliga och starka rosen helt enkelt.

Happy birthday to me...

Idag fyller min blogg två år! Tänka sig! Det firar jag med en makeover på bloggen med en ny mall. Vad tycker ni?

Det har sannerligen varit en resa. Jag har skrivit om sorg, saknad, graviditet, politik, religion, kärlek, bitterhet, barn och föräldraskap i stort. Jag älskar min blogg och kommer givetvis fortsätta så länge jag vet att folk läser.

Vad jag märkt är att det är en väldigt selektiv värld, det här med bloggande. Det är lätt att välja ut de bitar man vill exponera och vad man vill undanhålla. Samtidigt får man fokus på det man tycker är viktigt, även om det inte blir en spegling fullt ut av personen som ligger bakom. För mig har det varit viktigt att få vara personlig och jag hoppas att ni läsare har tyckt det varit bra. Jag själv känner mig mest bekväm då och det är då jag kan skriva som bäst.

Denna blogg har från början stått tydligt på två ben. Det ena i sorgen och saknaden efter Elliot och det andra i hoppet och glädjen inför livet som går vidare med Mille och nu även Hillevi. Föräldraperspektivet går igenom hela bloggen och det blir naturligt att ha det så när man har tre barn att relatera till. På så olika sätt. Min tro på Gud finns också med i bloggen och omsluter mina tankar och känslor. Utan Gud skulle jag bara vara en liten skrutt och inte ens det. I Gud finner mitt inre frid och jag får mod att ta mig an nya uppgifter.

Nu har jag även startat en sida på facebook för bloggen, som man kan gilla. Det innebär att man får reda på när nya inlägg publicerats. Sök på Hos Roos så hittar ni sidan. Tipsa gärna era vänner om sidan så kan fler ta del av bloggen. Även min andra blogg har en sida man kan gilla.

Sen vill jag även uppmuntra er, kära läsare, till att kommentera mer. Det är jättekul när ni gör det. Våga!

Kramar i massor ifrån mig!

tisdag 17 maj 2011

Inga pussar

I förra veckan var det dags igen. Jag påbörjade min fjärde tiodagarskur med antibiotika i Hillevis två månader långa liv. Febern återkom och jag trodde först att det återigen var infektionen i bröstet som kommit tillbaka. När jag sedan genom ett halsprov fick reda på att jag hade halsfluss blev jag faktiskt lättad. Däremot desto mer irriterad över att vara sjuk. Halsfluss har ju inget med Hillevi eller ammningen att göra, så varför ska jag få det just nu när jag aldrig någonsin haft det tidigare?

Helgen förflöt ovanligt långsamt. Delvis för att jag var beordrad att inte pussa på mina kära. Det är svårt ska jag tala om att hålla sig borta från Milles kinder, Hillevis panna och Kristians mun. Nu är jag i alla fall smitt- och symptomfri sedan några dagar tillbaka och det är skönt. Nu får jag bara be och hoppas att jag får hålla mig frisk, för det tär på energin att hela tiden behöva gå på medicin. Nä, nu väntar bättre tider. Det har jag bestämt!

fredag 13 maj 2011

Med en sådan mor behöver man inga fiender

Man brukar tala om att mödrar gör allt för sina barn men det är tydligen inte alltid något positivt. En mamma ger sin åttaåriga dotter botoxinjektioner för att ta bort skrattrynkor i syfte att vinna skönhetstävlingar. Sunt? Kärleksfullt? Nej, vidrigt!

Varför göra det svårare för unga tjejer än vad det redan är. Ideal målas upp från alla håll hur man ska se ut och hur man ska vara. Familjen ska fara ens fristad om den inte finns någon annanstans. Den skall inte späda på dessa sjuka ideal som finns i samhället, tvärt om. Ur detta perspektiv är det inte ett dugg konstigt att så många unga tjejer har dålig självkänsla.

Jag kan redan rädas inför tiden då Mille och Hillevi blir medvetna om de ideal de förväntas leva upp till. Då vill jag inte vara den som späder på den pressen och tar in de idealen i hemmet utan jag vill i stället uppmuntra dem att vara dem de är. Jag vill bekräfta barnen för dem de är och inte för dem de förväntas vara och jag vill hjälpa dem att bli trygga i sig själva och få en stark självkänsla.

Att måna om sitt yttre är inget ont i sig, jag är själv ganska fåfäng, men jag låter inte min självkänsla vila på det. Att göra en åttaåring beroende av skönhetsingrepp för att må bra är bara vidrigt. Nej det är värre, men det finns inget ord som kan beskriva det. Jag själv har fått en uppväxt fylld av kärlek och bekräftelse och uppmuntran. Det är det ett barn behöver, inte ingrepp. Dessutom finns det ju inget att rätta till hos ett barn, det är ju då vi är som mest oförstörda. Sjukt är vad det är.

Frågan är om lilla Britney är ensam om att gå igenom dessa hemska giftinjektioner? Kulturen med skönhetstävlingar för barn är rätt utbredd i USA så tyvärr kan det nog finnas fler som manipulerar sina barn och matar dem med sjuka ideal från vaggan. Sådana här mödrar borde få sig ett kok stryk och fråntas vårdnaden, de leker med en annan människas liv och lycka. Kan man inte se att man gör sitt eget kött och blod så illa ska man inte ha barn. God bless America - det verkar behövas. Måtte någon bli hennes hjälp!

tisdag 10 maj 2011

Knappast för mig

Beach 2011 närmar sig med stormsteg och klädföretagen vill att vi ska förnya våra sommargarderober med ny baddräkt eller bikini. Även storföretaget H&M vill att vi kvinnor skall vallfärda till butikerna och inhandla dessa nödvändiga ting.

I deras TV-reklam kan man se unga kvinnor komma upp ur vattnet med en blick avsedd för, ja inte mig i alla fall. Slingrande med sug i blicken. Jag frågar mig vem reklamen riktar sig till? Är det till kvinnorna eller till männen? Är det till de som skall konsumera varan i affären med vanliga pengar eller de som ska konsumera varan med blickar, begär och orimliga förväntningar?

I mina ögon riktar sig reklamen till män och inte till den självklara målgruppen för bikinis, kvinnor. Är det meningen att vi kvinnor skall känna oss lockade att köpa dessa tvådelade baddräkter när vi ser reklamen? Givetvis! För visst är det så vi vill se oss själva. Som vattengudinnor som kan förföra vilken man som helst med våra slanka och perfekta kroppar. Eller?

När jag talar med folk märker jag att denna reklam och detta sätt att se på kvinnor skapar diskussion. Underbart! Tyvärr är det också så att jag vet att unga tjejer mår dåligt över de förväntningar som finns på dem. Jag hoppas innerligt att de får inse att självkänsla byggs upp av inre värden och inte av välsvarvade kroppar och anspelning på sex.

Jag vill inte vara en del av det som trycker ner och skapar orimliga och osunda ideal. Tänk om man kunde vara någon som fick hjälpa andra att växa och se bortom det ytliga. Att självkänsla är något så värdefullt att det inte rymms på en reklamaffisch eller som går att köpa bland underkläderna.

Jag ser vidare på reklamen och blir provocerad. Samtidigt blir jag mer och mer övertygad om att den trots sitt innehåll av kvinnligt badmode knappast är avsedd för mig. Jag har ju inte ens lagt märke till själva kläderna...

söndag 1 maj 2011

Lugn och ro

När man sätter sig ner efter en intensiv dag kan man nästan känna att luften går ur en. Den ena aktiviteten läggs till den andra och barnen tar sitt av energin och uppmärksamheten.

Jag märker att Hillevi tyvärr verkar få lite ont i magen emellanåt av antibiotikan jag äter, men förhoppningsvis slipper jag den från och med i morgon. Det är jobbigt när hon har ont, för då finns det inte så mycket jag kan göra. Bara finnas till, vagga och ha tålamod.

När jag sitter här och hon tyst ligger fridfull och sover känns allt genast mycket bättre. Som om kaoset lämnat hemmet och gett utrymme för lugnet. Hon har kommit till ro och verkar inte göra sig några bekymmer där hon ligger. Jag vill inte att hon ska få ont igen. Hoppas hon slipper det.

Sov min skatt...


...för än så länge är du ovetandes om världens nöd,
än så länge lever du bara för stunden,
än så länge finner du ro i det lilla och basala,
än så länge har tiden inte kontroll över dig,
än så länge kan jag uppfylla alla dina behov,
än så länge har du inte blivit varse om världen utanför
och än så länge har du inte blivit skadad av den