Knappast för mig
Beach 2011 närmar sig med stormsteg och klädföretagen vill att vi ska förnya våra sommargarderober med ny baddräkt eller bikini. Även storföretaget H&M vill att vi kvinnor skall vallfärda till butikerna och inhandla dessa nödvändiga ting.
I deras TV-reklam kan man se unga kvinnor komma upp ur vattnet med en blick avsedd för, ja inte mig i alla fall. Slingrande med sug i blicken. Jag frågar mig vem reklamen riktar sig till? Är det till kvinnorna eller till männen? Är det till de som skall konsumera varan i affären med vanliga pengar eller de som ska konsumera varan med blickar, begär och orimliga förväntningar?
I mina ögon riktar sig reklamen till män och inte till den självklara målgruppen för bikinis, kvinnor. Är det meningen att vi kvinnor skall känna oss lockade att köpa dessa tvådelade baddräkter när vi ser reklamen? Givetvis! För visst är det så vi vill se oss själva. Som vattengudinnor som kan förföra vilken man som helst med våra slanka och perfekta kroppar. Eller?
När jag talar med folk märker jag att denna reklam och detta sätt att se på kvinnor skapar diskussion. Underbart! Tyvärr är det också så att jag vet att unga tjejer mår dåligt över de förväntningar som finns på dem. Jag hoppas innerligt att de får inse att självkänsla byggs upp av inre värden och inte av välsvarvade kroppar och anspelning på sex.
Jag vill inte vara en del av det som trycker ner och skapar orimliga och osunda ideal. Tänk om man kunde vara någon som fick hjälpa andra att växa och se bortom det ytliga. Att självkänsla är något så värdefullt att det inte rymms på en reklamaffisch eller som går att köpa bland underkläderna.
Jag ser vidare på reklamen och blir provocerad. Samtidigt blir jag mer och mer övertygad om att den trots sitt innehåll av kvinnligt badmode knappast är avsedd för mig. Jag har ju inte ens lagt märke till själva kläderna...
I deras TV-reklam kan man se unga kvinnor komma upp ur vattnet med en blick avsedd för, ja inte mig i alla fall. Slingrande med sug i blicken. Jag frågar mig vem reklamen riktar sig till? Är det till kvinnorna eller till männen? Är det till de som skall konsumera varan i affären med vanliga pengar eller de som ska konsumera varan med blickar, begär och orimliga förväntningar?
I mina ögon riktar sig reklamen till män och inte till den självklara målgruppen för bikinis, kvinnor. Är det meningen att vi kvinnor skall känna oss lockade att köpa dessa tvådelade baddräkter när vi ser reklamen? Givetvis! För visst är det så vi vill se oss själva. Som vattengudinnor som kan förföra vilken man som helst med våra slanka och perfekta kroppar. Eller?
När jag talar med folk märker jag att denna reklam och detta sätt att se på kvinnor skapar diskussion. Underbart! Tyvärr är det också så att jag vet att unga tjejer mår dåligt över de förväntningar som finns på dem. Jag hoppas innerligt att de får inse att självkänsla byggs upp av inre värden och inte av välsvarvade kroppar och anspelning på sex.
Jag vill inte vara en del av det som trycker ner och skapar orimliga och osunda ideal. Tänk om man kunde vara någon som fick hjälpa andra att växa och se bortom det ytliga. Att självkänsla är något så värdefullt att det inte rymms på en reklamaffisch eller som går att köpa bland underkläderna.
Jag ser vidare på reklamen och blir provocerad. Samtidigt blir jag mer och mer övertygad om att den trots sitt innehåll av kvinnligt badmode knappast är avsedd för mig. Jag har ju inte ens lagt märke till själva kläderna...
Kommentarer
Skicka en kommentar