tisdag 31 juli 2012

Men det är kanske bara jag?

Uppfostran. Detta ord som blir viktigare och viktigare ju äldre barnen blir. Det blir också svårare och svårare ju äldre barnen blir. Det är nästan lättast med uppfostran precis innan man blir förälder. Då man med magen i vädret högt och stolt proklamerar att barnen minsann inte ska göra ditt. Eller att de minsann skall lära sig göra datt. Ingen är bättre förälder än precis innan man blir det. Eller?


Vissa saker får man helt enkelt lära sig med tiden. Med erfarenhet. Jag tror man får hitta sin egen lilla modell i sin lilla familj, för bara du märker vad som funkar hos dig. Något jag däremot märkt är extremt viktigt i barnens ögon är hur föräldrarna agerar tillsammans. I små vardagliga situationer där man måste ta beslut på en gång. Då man inte hinner diskutera innan.

Jag säger inte emot Kristian eller startar en diskussion inför barnen om något han säger till dem. Likaså gör Kristian inte det mot mig. Vi respekterar varandra och har förtroende för varandras beslut som föräldrar. Däremot kanske vi inte tycker samma alltid om mat, tid eller konflikter barnen hamnar i. Men jag vinner inget på att diskutera enskilda situationer när den andre redan tagit ett beslut i en uppkommen situation. Vi är starkast eniga. Barnen, märker jag, mår bäst av den tydligheten.

Däremot samtalar och diskuterar jag och Kristian uppfostran på tu man hand. Ofta. En dialog som ständigt behöver vara levande. Men då är det vi två, oftast utan onödiga stressiga moment att ta hänsyn till. Bara två vuxna som vill det bästa för barnen. Vi diskuterar både uppkomna situationer och i förebyggande syfte. Att veta allt på förhand kan man inte, men jag tror inte jag vinner mycket på att låta småsaker splittra oss inför barnen. De är så klipska barnen och skall aldrig underskattas. Splittrade föräldrar är lätta offer om barnen vill dra fördel av det. Det har jag redan märkt på både Hillevi och Mille. De är inte bara bäst i världen, utan även smartast när det gäller att läsa av sina föräldrar. Därför stöttar jag Kristian. Och därför stöttar han mig. Allt annat känns onaturligt. 

måndag 30 juli 2012

Inte utan min musche




Tröja från HM, tajts från Villervalla. Budapestbakelse från himmelriket...




söndag 29 juli 2012

Falkenberg

För en vecka sedan var jag och min familj på semester med 160 andra på en lägergård utanför Falkenberg. Det var en liten gemensam semester som vår församling anordnar vartannat år för de som är sugna att spendera några dagar tillsammans. Det bjöds på massor av roliga aktiviteter både för vuxna och barn och dagarna fylldes av skratt, samtal och vackert väder.

Det fanns gott om människor att hänga med, exempelvis fina Linn

Många goa kompisar fanns på lekplatsen

Härliga stränder inbjöd till lek, även om Mille gärna slapp bada

men ibland behövde de minsta hämta energi mellan varven...

lördag 28 juli 2012

Min källa till ett rikare jag

När det gäller föräldraskapet lär man sig nya saker hela tiden. Barnen och situationerna som uppkommer tillsammans med dem ger en god lektion i både det ena och det andra. Saker man lätt skulle kunna ta upp på vilken arbetsintervju eller lönesamtal som helst. Och så säger de att småbarnsföräldrar, framför allt mödrar, är oattraktiva på arbetsmarknaden. Jag skulle hävda att det borde vara det motsatta.

Sedan jag satte barn till världen har jag exempelvis blivit minst 100 % bättre på: konflikthantering, multi-tasking, flexibilitet och kommunikation. Dessutom är jag otroligt effektiv och målinriktad då jag vet att min egna tid faktiskt är begränsad. Men ändå får jag mer gjort snabbare nu än tidigare. Dessutom är jag mer kreativ och tålig för både det ena och det andra. Tålamodet har bättrats med ett par hundra procent och framförhållningen likaså. Min sociala kompetens har berikats och jag har lättare att knyta kontakter med andra föräldrar/barn/människor/whatever.

Men jag är också bättre på att ta hand om mig själv och faktiskt ge mig tid till återhämtning, vilket har lett till att jag är mer harmonisk och glad. Så: när jag ger mig ut i arbetslivet igen om ett år kommer jag tänka så här. För är det inte sant för de flesta föräldrar? Våra barn är allt annat än dåliga för oss. De är min källa till ett rikare jag.

onsdag 25 juli 2012

Barnkalas för en treåring


Mille bjöd till kalas och det kom ett helt gäng barn med föräldrar. Paketen var förstås synnerligen intressanta...


På fikabordet stod massor med fika. Chokladmuffins, brysselkex, chokladbollar, vinbärskaka med maräng och muffins med marängsmörkräm. Mums.


Och glasstårta så klart med tre ljus på!


Vi fikade ute i gräset på filtar och sedan grillade vi korv. Ett härligt barnkalas helt enkelt. 




måndag 23 juli 2012

Smaka på sommaren


Sommargöra:

- plaska vid en brygga
- trä bär på strå
- sova utomhus
- läsa mysiga böcker i skuggan
- leka lekar utomhus
- frossa i jordgubbar
- åka på picnic
- plocka blommor och ta in sommaren
- cykla
- äta glass



söndag 22 juli 2012

Tre år med Mille

Juli 2009
Juli 2010
Juli 2011
Juli 2012

Tänk att min lilla skrutt blivit så stor. Vad tiden gått fort. Alla sa det till mig när han kom att jag skulle ta vara på tiden. Självklart har jag gjort det, men samtidigt tänkte jag att det nog bara var ord ändå. Tid är ju ändå tid. Men se här står jag nu. Tre år senare och det känns som igår han kom till oss. Samtidigt har han alltid funnits. Men så är det ju med den viktigaste personen i världen. Allt annat blir oväsentligt. Även tiden.




lördag 21 juli 2012

Trygg


Jag tycker det är fantastiskt att se barns tillit till sina föräldrar. Mamma och pappa är det bästa som finns och allt som är otäkt och skrämmande försvinner när de är med dem. Famnen är det tryggaste som finns. När vi lägger barnen på kvällen brukar vi be "Gud som haver" med barnen. Nu är den äldste inne i en period av att vara lite rädd när man går till sängs. Han kommer ofta ner till oss efter att vi lagt honom där uppe. Jag brukar lugna honom med att säga att vi är här och beskyddar honom och att jag inte kommer låta något hända honom under natten. Ibland hjälper det men rätt var det är kommer han ner igen och vill vara med oss. Då brukar jag fråga om vi ska be över att han inte ska vara rädd. Då brukar han nicka intensivt, så ber vi en stund tillsammans. Efter vi sagt amen går jag ner igen. Ofta gör det susen, för nästa gång man kommer upp och kikar på honom sover han lugnt. Och drömmer så sött. 

fredag 20 juli 2012

Flyg


Jag är inte rädd att flyga
Jag njuter av stunden när det pirrar i magen
Jag är inte rädd
Jag vågar leva här och nu
Jag litar på att jag fångas i trygga armar
Därför vågar jag

torsdag 19 juli 2012

Fjäril vingad syns på Nolhaga


Det bästa med sommaren och att vara ledig är att man kan åka på så många roliga dagsutflykter. Barnen tycker det är ett litet äventyr att åka till Nolhaga djurgård och klappa getterna och se på grisarna. Även om jag fick slänga min nya kjol i tvätten direkt när vi kom hem efter att ett litet tryne skitat ner den fullständigt. Jaja, det kan jag leva med.


Kjolen är ett omsytt secondhandfynd. Skjortan har jag fått av min syster. Hillevis outfit är också begagnad. Getterna bär närproducerat...

onsdag 18 juli 2012

En påminnelse

Sedan vi miste Elliot har jag ofta konfronterats med mina känslor i vardagen. Jag ser honom nästan överallt och det är inget konstigt med det. Ibland blir det extra påtagligt. En påminnelse när man läser något eller ser något på TV. Läser om någon som varit med om samma sak eller ser en film där någon mister ett barn. Så var det nyss, för ett par dagar sedan. I TV-soffan fick jag mig ett möte med mina känslor än en gång. Ett uppvaknande och en påminnelse om det jag saknar och det jag innerst inne känner. Även fast jag tittar på en kriminalserie. Så långt ifrån min egen verklighet. Men ändå så nära. Mötet sker i samma stund jag ser gravstenen på skärmen. Den med bara ett datum på.

måndag 16 juli 2012

Det vackraste


På något sätt blir jag aldrig trött på det. Att bära sovande barn från bilen till sängen eller ligga bredvid dem i soffan och titta och snusa. Aldrig mätt. Det är bland det vackraste som finns. Tänk att jag får vara med om det. Tänk att jag får se dem när de är som lugnast och mest avväpnade. När de är så sårbara. Ändå får jag vara alldeles intill. Och se dem drömma.

söndag 15 juli 2012

Mille fotograf

Idag har Mille fått leka fotograf. Det är väl ett av de intressen man ser att han har. Han kom med kamerastativet och sa att nu är det minsann så att Mille ska ta kort på mamma och Hillevi. Jag gissar att han emellanåt blir lite trött på att vara motiv och också vill göra sin tid bakom kameran.

Så här fina bilder tog han av oss.





och så ett familjeporträtt också...fast utan Mille.

Tid tillsammans



Man behöver inte särskilt mycket för att få sina barn nöjda och glada. Jag har märkt på våra barn att de är som nöjdast när de får vara med oss. Mamma och pappa. Det behövs knappast några stora arrangemang runt omkring, även om det så klart kan vara trevligt. Men på det stora hela är det tiden tillsammans som är det centrala. Ett av mina mål som förälder är att ge mina barn en god självkänsla. Jag har inget komplett recept på det men jag är säker på att mycket tid och kärlek med föräldrarna är en nyckelingrediens.

lördag 14 juli 2012

Summertime


Välkommen fina sommar. Även fast du inte alltid visar dig från din bästa sida är jag glad att du är här. Jag njuter extra av ditt sällskap när solen visar sig och jag när kan gå runt i gräset barfota.



Hillevis snygga kofta har hon ärvt av brorsan. En kompis till oss, Madeleine, stickade den till honom. Han hade den tills den korvade upp sig i magen och ärmarna var trekvart-långa. Så fin tycker vi den är. Skorna och frotteoverallen är second hand. Min body köpte jag på Gekås för två år sedan och kjolen är från Myrorna.



fredag 13 juli 2012

Någon att vara stolt över



Det känns som om Mille har en naturlig förmåga att ta hand om andra. Kanske främst sin lillasyster. Alltid när han får något, ska även hon ha samma sak. Och han är noga med att instruera och visa henne allt han kan och hon lyssnar gärna. Är hon missnöjd är han den som hämtar oss eller påminner oss om att vi nog ska trösta Hillevi. Minsann. 

Han gillar också att leka och hjälpa andra barn, kanske framför allt de som är lite mindre än honom. Som han kan visa saker och lära saker. Lite som en storebror. Vi får väl se hur länge Hillevi tillåter brorsan att instruera och visa, men eftersom han är hennes största förebild gissar jag att hon kommer vara ganska tålmodig. Och det är ömsesidigt från hans sida. Hillevi är den bästa han vet.

Diskreta och gulliga problem

Sedan en ganska lång tid tillbaka handlar jag mycket sällan i köpcentrum och på stora klädkedjor. Det blir mest second hand eftersom jag finner det mest tillfredsställande. Idag, däremot, var vi iväg till Borås och gick i affärer. Alltid när jag kommer in i på en traditionell barnavdelning blir jag nästan förvånad över hur uppdelat det är mellan "kill-" och "tjejkläderna". Det går en knivskarp linje i affärerna mellan rosa och mörkblått. Idag. 2012. Inte en så stor grej kanske de flesta tycker, men jag tycker faktiskt det.

På något sätt blir ytan det centrala i bemötandet och då flickor och pojkar förväntas klä sig på olika sätt signalerar det också deras förväntade attityder. Flickor ska vara fina och väna och pojkar tuffa. Och vi vuxna är inte sena att anamma detta tankesätt. Vad blir problemet i detta? Vi vuxna bemöter således barn av olika kön på olika sätt fast de egentligen är just barn, bara barn. Vi berömmer oftare flickor för deras fina kläder och utseende och vi poängterar ofta till pojkar att de är tuffa och häftiga. Det är konstigt att vi som bor i världens mest jämställda land (sägs det) inte verkar tycka att detta är direkt konstigt. Det märks knappt för det är så naturligt för oss. Diskret på något sätt och vi tycker det är gulligt. Föräldrar är snarare tidiga med att anamma kulturen och upprätthålla det som egentligen inte borde finnas där. Begränsningar för barnen som skapas innan de lärt sig gå. 

Uppfostrar jag könslösa barn? Vill jag att alla ska vara en grå massa utan skillnader? Verkligen inte! Däremot vill jag att Mille och Hillevi ska blomma. Blomma för allt de är värda. Utan att behöva tänka på vad de har för färg på kläderna. Mer än att de får dem att vara kreativa och må bra.

onsdag 11 juli 2012

Juli, juli strålande juli


Så här sommarglada är vi när vädret är soligt och vackert. Men å andra sidan är vi glada andra dagar också. Hillevi är nästan alltid strålande glad. Aldrig långt till ett leende. Däremot har hon temperament den lilla tösen,  så lika glad som hon är för det mesta, lika arg kan hon bli emellanåt. Men skönt att det bara är då. Emellanåt.

tisdag 10 juli 2012

Sommar


Jag ska jobba några dagar till på mitt sommarjobb men sedan ska jag omfamna sommaren igen. Jag ska njuta av min lilla familj och mina vänner och verkligen bara njuta. Så skönt att tänka så om sommaren.

måndag 9 juli 2012

Göra allt

Jag avstår gärna den sista biten kaka till dig
Jag ger dig gärna en extra kram innan du lägger dig på kvällen
Jag lånar gärna ut min mössa till dig när du fryser
Jag skulle offra min fot för att du skulle få vara frisk
Jag skulle flyga upp till himlen och fånga en stjärna till dig om jag kunde


söndag 8 juli 2012

Pyamasparty

Jag gillar när man går all-in när man har kalas. Min kusins fru fyllde fyrtio och det firade hon med öppet hus på en sommargård vid en sjö här i trakten. Dessutom fick den som ville sova över till nästa dag och det gjorde vi och barnen tyckte det var en roligt äventyr. Dessutom gillar de att umgås med sina "kusiner", som Mille säger. Egentligen är de sysslingar, men de har mer en kusinrelation. Roligt tycker jag att ta vara på relationerna även när man som barn växer upp och bildar egen familj. Vi försöker träffas så gott det går på alla kalas som blir under året. Och fler och fler kalas blir det. Senast i år fick vi en ny medlem i släkten med lilla Nova. En fantastisk liten tjej som vi ser fram emot att följa. Lite fint också att hon är född på vår Elliots årsdag. Vackert på något vis.



Hillevi och Mille njöt av den härliga dagen och tyckte det var kul att hänga vid sjön. Att jag dessutom lyckades knäppa ett kort när de höll varandra i hand var nog mer en tillfällighet. Sötnosar.

Mille: Skjorta och skor, second hand. Byxor, present av farmor. Keps, köpt på H&M för ett par år sedan.
Hillevi: Klänning och skor, second hand. Jag betalade bara lite mer än 40 kr för allt. Det ni!


Nattliga tårar

Tillvaron känns stabil och nästan overkligt lycklig. Jag känner balans och att livet verkligen är där jag vill. Då helt oförberett händer det ibland. De nattliga tårarna återvänder. Det är nästan så jag har glömt bort hur det kändes att gråta sig till sömns, som jag ju gjorde så många gånger för fem år sedan.

Ibland gör jag det ändå fast det gått så lång tid sedan vår ängel fick flytta från oss. Och jag har alltid velat ha dessa känslor alldeles intill min vardag. Alldeles nära. Därför känns det så konstigt att jag överumplas av dessa känslor, som jag inte känt på så länge, som om det vore onaturligt. När det är naturligt. När man gråter och inte vill sluta. När man på riktigt omfamnar det onda och låter det få ta plats. Och tid. Jag trodde att mina känslor var alldeles nära, men jag hade kanske fel. Men jag älskar dem för de är en del av mig och jag vill gärna att de syns mer. Även om det blir på natten.


söndag 1 juli 2012

Kärlek

Så har vi avklarat första delen av semestern. Besöket hos Kristians föräldrar. Det är alltid lika trevligt och vi har alltid skoj tillsammans med släkten. Mille och Hillevi älskar att vara här och det är så härligt att se dem med farmor och farfar. Hur naturligt det är att umgås, trots att det blir förhållandevis sällan. Det är kärlek.
Tyvärr kunde vi inte träffa hela kusinskaran, utan bara två, då en familj var isolerade på grund av vattkoppor. Vi får satsa på att bjuda hem dem till oss eller återkomma senare i sommar för att barnen ska få en komplett kusindos i sommar. Däremot hann vi med mycket annat roligt.

Besök på Kolmårdens tropikarium och aqvarium. En höjdpunkt för Mille.

 Att gå på promenad med farmor är också kul. Särskilt om det finns bebisar och dockor att vagga till sömn...

 Kusinlek

 

Mat i stora lass