måndag 31 december 2012

Året som var, året som kommer!


Tio år tillsammans i år
2012 kommer i mitt liv gå till minnes som ett riktigt toppenår. Det har hänt så mycket roliga saker och jag har fått vara med om så mycket. Jag började året med att vara föräldraledig till mina goa ungar och det var verkligen helt fantastiskt. Hela första halvan av året myste vi och hade kul tillsammans, jag och barnen. För det mesta i alla fall. Kristian var också hemma mycket och i sommar hade vi en härlig sommar med mycket ledig tid tillsammans.
Picnic i gräset med en av bästa kompisarna

Eftersom jag fick så mycket ledig tid under föräldraledigheten gjorde det att jag kunde slutföra många roliga projekt. Jag och en kompis startade en studiecirkel på Hjulet secondhand i Vårgårda, där syftet är att pyssla, designa och pimpa gamla saker för att kunna sälja dem i butiken för att inbringa mer pengar till de som behöver mer än oss.

Ett projekt som följt med lite längre som en dröm är att sätta upp en egen konsert, eller en konsert där man själv styr över innehållet. Jag och min goda vän, Bonette, drog ihop ett band och tog kontakt med Göteborgs Räddningsmission och i våras höll vi tre konserter där överskottet gick till deras arbete med hemlösa. Otroligt kul att kunna göra något så roligt, samtidigt som man hjälper andra. I höstas satte vi även upp en höstkonsert tillsammans och det var lika kul det.

Reko by hjulet
I våras åkte jag på två roliga resor. Jag packade väskan i maj och åkte till en kompis i Paris för en härlig tjejhelg och det var otroligt roligt att se Paris och få umgås och äta gott tillsammans. En månad senare bar det iväg med några ungdomar till Moldavien för att besöka några av de missionsprojekt vår församling har där för barn. En otrolig resa där man såg lite av den verklighet som så många barn lever i där, i europas fattigaste land. Det är inte så långt bort från oss, även om barriärerna är höga. 


Resor mellan kontraster. Först ett vårigt, flott Paris...

...sedan till något man aldrig sett förut, men alla borde se
I höstas började jag skolan igen, efter att ha varit hemma i nästan ett och ett halvt år. Det var jättekul och spännande och jag gillar verkligen att vara tillbaka i skolan. Jag trivs med det självständiga arbetet och flexibiliteten som gör att
jag kan spendera mycket tid med familjen. Fredagen innan jag började skolan skrev vi på köpekontraktet till vårt hus, som vi flyttade in i lagom till advent. Ett nytt skede i livet, men än så länge något som ger mersmak.




Sommarpromenad
Hösten har försvunnit i skolarbete och konsertplanerande, parallellt som man fixat med huset och förberett inför jul. Mycket har hunnits med och även om man inte hunnit med allt man tänkt har vi haft ett härligt år och vi har kommit ännu närmre varandra som familj.




Och det bästa är att det inte tar slut bara för att året gör det. Ett nytt orört 2013 ligger framför och det är bara att fylla. Än är det tomt. I maj kommer jag ta examen och börja jobba, vilket jag ser fram emot även om jag älskar att plugga. Till våren kommer Barefoot återigen sätta upp en konsert tillsammans med Göteborgs Räddningsmission, men på ett annat sätt än förra året, vilket blir spännande. En annan rolig sak som händer år 2013 är att jag ska bli förevigad. En kompis till mig, Sofia, drog med mig i ett bokprojekt som kommer mynna ut i en andaktsbok nu i vår som ges ut av Gospel Media. Det känns otroligt spännande och det är mycket arbete av de som planerat projektet som ligger bakom. Själv kom jag med lite i slutskedet och har bidragit med ett trettiotal texter, vilka alla kommer från bloggen även om de är lite omskrivna. Så det känns otroligt kul att några av de inlägg jag publicerat här i eftertanke, frustration och glädje kommer komma i bokform. Den kommer rikta sig främst till mammor, men förhoppningsvis kommer andra också få nytta av den. Den kommer förhoppningsvis samla till eftertanke, hopp, tro och reflektion. Något vi alla behöver. Gott nytt år!

fredag 28 december 2012

Älskade Elliot

Precis som alltid gör sig saknaden av Elliot sig extra tydlig över stora högtider. Men förutom i mitt huvud märks det inte. Det märks inte på hur vi äter eller hur vi byter julklappar. Elliot är lika osynlig då som alltid, men det är kanske det som är så jobbigt. Att trots att han är allt för oss märks inget spår av honom under högtiderna mer än inuti våra medvetanden.

Allt annat är precis som alltid. Man kommer, umgås, skrattar och går. Gråt hör inte hemma på jul, det har jag lärt mig efter snart sex år. Då är det bättre att göra som alla andra och njuta av julen. Den fulländade julen. Även om den aldrig kommer kunna bli just det.

Knappast några nyheter, men ändå...

Nedan ser ni två exempel från julhandeln om hur leksakerna presenteras i butiken. Extremt uppdelat och några neutrala alternativ finns i stort sett inte i de vanliga butikerna. Sakerna kostar exakt samma och fyller samma funktion, men extremt olika ovh stereotypt föroackade, Jag vill inte ha könslösa barn, men jag vill inte tvingas köpa prinsessor eller monster på diverse leksaker bara för att det är det enda som finns. Jag skulle gärna köpa det om det var självvalt.

Detsamma gäller i klädaffärerna. Efter mycket slit lyckades jag hitta ett par snygga plagg åt barnen varpå jag insåg att jag verkligen saknar en henavdelning i de större kedjorna. Både Mille och Hillevi har en del rosa kläder och även kläder med bilar och det handlar inte om det. Det handlar om att jag som förälder inte förväntas bestämma vad barnen ska bära, utan affärerna. Så smalt är utbudet. Jag vill kunna få tag på kläder som är någorlunda neutrala och som inte skriker ut att bäraren av kläderna ska behandlas på ett visst sätt. Inte om prinsessa eller superhjälte, utan som
barn. De barn de är. Ja, det är väl lite tankar inför det nya året, eller om det gamla. För enligt mig hör detta inte till framtiden. Se själva:

måndag 24 december 2012

Julefrid

Julaftonsmorgon inleddes med julfrukost i goda vänners lag och sedan iväg på julbön i kyrkan. Det är så skönt att starta dagen på det sättet. I sällskap med människor man tycker om och med julens budskap nära hjärtat.

Det är en speciell känsla att gå i kyrkan just på julafton. Alla är lite extra glada och vänliga och man önskar varandra en fridfull och god jul. Detsamma önskar jag er!

söndag 23 december 2012

lördag 22 december 2012

Att hinna med

November och december månad har varit fullspäckad med aktiviteter och grejer att fixa på både det ena och det andra hållet. Lägg också till att båda barnen varit magsjuka i två omgångar var... Därför har man fått sänka sina krav något mot vad man brukar ställa på sig. Exempelvis har följande saker prioriterats ner:

- Julpyntet i vårt hus är minst sagt sparsamt i år, men jag känner att det gott går att skylla på att vi ändå flyttade hela vårt bohag i början av december och att det tar en stund att komma i ordning. Julgardiner har inte prioritet ett.

- Julkorten kom visserligen iväg iår, men någon dag för sent. Jag hoppas ändå att de som ska ha korten får dem i tid. Annars är handlingen inte mindre kärleksfull om kortet kommer fram den tjugosjunde...

- I all hast glömde vi kontrollera att tv-antennen på huset fungerade (vilket den givetvis inte gjorde), vilket gjort att vi i nästan tre veckor klarat oss utan tv. Och jag klagar inte över det.

- Det årliga julgodisbaket vi brukar göra med ett par goda vänner har helt enkelt inte blivit av.

- Inte heller det sedvanliga pepparkakshusbaket. Tur att barnen gjort ett med farmor...

Men, trots detta tror jag att vi kommer få en riktigt god jul. Dessutom finns det ju ljusglimtar, nämligen:

- Jag har ändå, trots frånvaron av julpyssel, lyckats sätta mig ner och pyssla ett par vimplar.

- Vi har hunnit tapetsera allt vi ska göra och dessutom fixa de golv som behövs.

- Lyckades trots allt få ett VG på senaste tentan.

- Älskar fortfarande min man något enormt, trots renoveringsprojekt och ekonomiska kalkyler

- Trots att det är bara ett par dagar kvar till jul är över hälften av julklapparna inhandlade. Dessa inhandlades tidigare i veckan. Resterande ska maken och dottern fixa i morgon.

Jag och Mille ska nämligen städa och plocka i ordning det sista innan julens första gäster kommer till oss. Vi har nämligen satt ribban högt och ska ha tre julfiranden hos oss i år. Det är nästan så att jag tänker mig att det kommer bli aningens svettigt, men julen är ändå kärlekens högtid. Kärlek är alltid välkommet hemma hos oss. Hur det än ser ut i hörnen. Hur det än ser ut i tillvaron. God jul på er!

fredag 21 december 2012

Att vara ett mirakel

Så här inför julen är det mycket som vi känner att vi måste hinna med, men hur mycket måste vi egentligen. Har vi sänt en tanke till de som är ensamma. Till de som inte har råd att köpa julklappar till sina barn. Barn, som precis som alla andra barn skriver önskelistor och hoppas att ta del av det alla förväntas få.

I Göteborg har det pågått en insamling nu innan jul för att kunna förse barn som inte får julklappar, med just julklappar. Det är Göteborgs Räddningsmission som har hand om det och idag var jag där i ett annat ärende, men fick se delar av det berg med julklappar som kommit in.

Ca 4000 julklappar hoppades organisationen få in för att kunna förse de barn som behöver med presenter. Resultatet blev 8000 julklappar till barn och ca 800 till vuxna. Är inte det ett julmirakel vi får bevittna! Att det finns hopp om livet även om det ibland verkar kört.

Tänk bara på att vara ett mirakel, inte bara i december, utan också i januari och årets andra månader. Det är lätt att vara givmild i juletider. Hoppas miraklet kan fortsätta året runt. För alla barn och vuxna som inte har det de behöver.

torsdag 20 december 2012

Tid, energi, julfrid

Det är få dagar kvar nu till jul och i vårt nya hem känner vi av stressen lite på ett annat sätt än andra år. Vi har flyttat i advent två gånger förut, men denna gång har vi många parallella projekt på gång och allt har en deadline. Utöver att vi ska fira jul hos oss iår har vi lite kvar på lägenheten vi ska hyra ut att fixa. Sedan har inte riktigt känslan av jul infunnit sig bland kartonger och oinhandlade julklappar. För när ska vi ha hunnit med det?

I allt detta känner jag ändå att jag kan vara lugn. Vi har under hela hemletarprocessen känt stöd från omgivning och vi har varit noga att be mycket över det för att inte göra något förhastat. Det är liksom alltid bra att ha Gud med sig.

Vi har trots allt så mycket att vara tacksamma över så här i jultid och även om vissa saker inte hinns med eller drar iväg i kostnader så löser sig det mesta, i alla fall det viktigaste. Och det sagt av en sådan som jag, en kontrollmänniska, men med viss erfarenhet inom ämnet.

Det lönar sig sällan att oroa sig. Det är tid och energi bortkastad eftersom de flesta orosmolnen är tomma på nederbörd. Tänk efter själv. Dessutom några kloka från någon jag inte vet vem som har sagt. Men klok är hen: "oro är ränta du idag får betala på morgondagens bekymmer".

Ränta vill man ju inte betala mer än ja, inget egentligen. Så: god jul på er. Låt friden infinna sig!

tisdag 11 december 2012

Du och jag

Igår var jag och bandet jag spelar i, Barefoot med respektive, bjudna på en julkonsert i Göteborgs räddningsmissions regi. Det var en fin kväll med mycket bra musik (och rytmer från slagverksgrupp), men en djupare underton fanns bakom. Konserten anordnades till förmån för de hemlösa i Göteborg. Ett fantastiskt initiativ och det är något som berör mig något oerhört. Dessa orättvisor som inte borde finnas.

Claes Malmberg var en av de medverkande artisterna och han varvade rappa ord med sång och stundtals höll man på att ramla av stolen, så mycket skrattade man. Och så sa han som en avslutning några ord som var så tänkvärda att de kändes som ett slag i magen. Ungefär så här sa han. Jag citerar ur minnet:

"Det är så lätt när livet rusar fram, att man inte hinner stanna upp och se sig om och se sin skuld i detta. För det är så att vi bär skuld, för klasskillnader uppstår inte av sig själva, det är vi som skapar dem. Om man är på rätt sida så behöver man kanske inte engagera sig, men är man på fel sida så måste man, för att man ska överleva."

Tack alla som medverkade och tack Göteborgs räddningsmissions för en fantastisk konsert!

måndag 3 december 2012

Vi skapar oss ett hem

I helgen gick flyttlasset och vi är så nöjda med vårt nya hem. Mycket av den enkla anledning att vi bott i flyttkartonger de senaste månaderna och det känns skönt att kunna börja rota sig på det nya stället som dessutom har stor potential att kunna bli ett riktigt trevligt hem för oss.

Vi har enormt mycket att göra under december men det är ändå så skönt att vara på plats och känna att här bor vi. Så länge vi vill och förhoppningsvis på oöverskådlig tid. Hem ljuva hem

torsdag 29 november 2012

Lek mitt barn!

I vanlig ordning en stund före jul dimper den ner i brevlådan. Leksakskatalogen. Precis som ett barn bläddrar jag snabbt igenom den, men inte för att anteckna en önskelista. Sedan jag blev förälder tycker jag det är mycket intressant att notera hur barnen i katalogen leker med leksakerna och precis som alltid är det killarna som leker med krigsleksakerna på de svarta sidorna och tjejerna leker med hundar och dockor på de ljusrosa sidorna. På endast ett ställe i hela katalogen kunde pojkar och flickor leka tillsammans och det var när de spelade spel där de ska fiska upp fiskar med magneter. 

Jag kan bli så provocerad av detta. Av flera skäl. Varför ska någon annan tala om för mig vad mina barn kan och inte kan leka med? Jag är fullt medveten om att det förväntas att killarna ska leka med bilar och tjejer med mer mjuka saker, men vem är jag att begränsa mina barns fantasi i det avseendet? Mille älskar att leka med dockor, han älskar att leka med bilar. Han älskar att pärla och han älskar att pussla. Han har hela tiden haft tillgång till mycket skilda typer av leksaker som nu även Hillevi börjat leka med. Än så länge har hon varit helt ointresserad av dockorna men det kanske komme med åldern. Däremot gillar hon starkt bilarna och duplo-legot.

I vårt nya hus som vi flyttar in i i morgon kommer barnen inte få var sitt rum. De kommer, precis som nu, dela rum men de kommer i stället att ha två rum ihop. Ett rum där det är avsett att sova och ett där det är avsett att leka. Jag tror det blir bäst för dem då, för de leker ju ändå med samma saker och hur skulle vi kunna dela upp alla grejerna på två olika rum. De är ju inte så mycket som skiljer dem i ålder. Så småningom vill de säkert ha var sitt eget krypin men fram till dess tror jag det blir bäst så här. 

När jag läser den här artikeln blir jag bara trött. Knappast en modern debatt om du frågar mig, men jag vet inte... Jag är glad att Mille är trygg att leka med vad han vill. Han gillar det mesta och är kreativ på sitt sätt. Spisen är hans trygga punkt i tillvaron många gånger. För där får han göra något av det roligaste han vet. Laga mat. På förskolan märker jag att de också har ett medvetet genustänk i många delar och det gläder mig. Och har man funderingar på vem leksaken är avsedd till är det bara att läsa Lady Dahmers inlägg här!

fredag 23 november 2012

Lugnet efter

Jag kände precis hur luften gick ur. Har precis kommit hem från en konsert jag haft tillsammans med några kompisar. Vi har haft den i två omgångar och sista gången var ikväll. Vi är ett tajt gäng och det är så kul att spela ihop så det blir lite tomt när sista föreställningen är gjord. Däremot kändes det som en härlig stund och att det faktiskt betydde något för dem som kom. Och det är ju det bästa betyget, när man får höra det.


måndag 19 november 2012

Att lita på...

Jag höll på att gå in i en dörr idag. En sådan där dörr som ska öppna sig när man närmar sig. Jag gick ganska skyndsamt mot tåget på centralstationen i Göteborg när jag helt plötsligt insåg att tekniken inte gjorde det jag förväntade av den.

Ändå går vi hela tiden, dagarna i ända och förlitar oss på tekniken. Dörrar som öppnas, trafikljus som slår om och tåg som stannar och byter spår på rätt ställe. Allt utan att vi tänker på det och utan av vi reflekterar över att vi sätter vår tro på något utanför oss själva.

Jag var med som ledare på ett konfirmationsläger tidigare i höst och där ingick det att vi skulle genomföra samarbetsövningar och tillitsövningar tillsammans. En av övningarna gick ut på att en skulle springa fram mot en mur av de andras armar och lita på att kompisarna lyfte armarna när man kom springandes. Man såg hur svårt det var att sätta sin lit till en annan människa. Någon som är som du och jag.

Är det för att vi vet att vi själva är ofullkomliga som vi tänker så om andra eller beror det på något annat. Varför vågar vi inte lita på varandra mer? Och varför verkar vi lita mer till tekniken och döda ting än på levande?

tisdag 13 november 2012

Hemmavecka

Studiedagar på hemmaplan är ett riktigt pussel när man är förälder. Barnen är en så central del i livet och det krävs en del planering för att skolan ska kunna kombineras med att vara morsa.

Veckan som varit har jag varit hemma och stundtals begravt näsan i rapporter och annat forskningsrelaterat. Då är det skönt att barnen går några timmar på förskolan så jag kan få lite gjort mellan varven.

Just nu går de 15 timmar i veckan och det är lagom för att jag ska få gjort det jag ska. Sedan är det en del annat som behöver göras och det har hänt en del med packning inför flytten nu när båda varit hemma mycket. Sedan är vi antingen alla i huset och fixar eller så tar vi pass om vartannat.

Igår var jag själv i huset ett par timmar på kvällen och kom inte hem förrän en bit efter halv tolv. Det finns något rofyllt i att måla och fixa och samtidigt lyssna på radion. Men nu börjar en vecka med mer tid i skolan. Och allt rullar på som vanligt igen.



söndag 11 november 2012

Nu går det i ett

Jag känner att det går i ett nu. Skolan är just nu inne i en ganska lugn fas men i övrigt är det mycket som ska hinnas med på lite tid. Vi är mitt uppe i en flytt med tillhörande åtaganden och att bli husägare tar sitt av energin. Även om vi behåller mycket av charmen i det 40-talshus vi köpt finns även många rum som behöver fräschas upp på grund av att tapeterna suttit där ungefär sedan mina föräldrar föddes. Lite trist att man behöver byta vissa av dem, men det är lite sprickor våder och bortrivet på andra ställen så vi har behövt göra om lite. Men det känns kul att utmanas i att fräscha upp det utan att ändra för mycket på husets karaktär och dessutom försöka göra det så miljövänligt som möjligt. Men det projektet kan ni följa närmare på min och Emmas blogg.


Sedan ska jag och några vänner återigen ha en konsert. Vi fick mersmak i våras. Vi har en höstkonsert på temat "Kom närmare" vid två tillfällen framöver. Så välkommen till Herrljunga kyrka lördagen den 17 nov kl. 17 eller till Vårgårda Missionskyrka fredagen den 23 nov kl. 19.30. En blandad repertoar med kärleksfullt innehåll. Det är återigen lite av en dröm att sätta upp en konsert som man påverkat i så stor grad själv. Något som jag (och mina vänner) åstadkommit. Det ska bli jättekul.

Foto: Markus Lidevi


Däremellan är det en del med allt annat i livet. Inte minst familjen och alla mina fantastiska vänner. Mille, Hillevi och Kristian är de bästa jag har och de kommer alltid först. Även om det är hektiskt runt omkring. Och man knappt kan hitta tiden emellanåt. Men jag skulle för allt i världen inte kunna åstadkomma mycket om det inte vore för dem!


torsdag 8 november 2012

När man känner att mycket går ens väg

Just nu måste jag erkänna att livet flyter på väldigt bra. Vi ska snart flytta till det jag kallar vårt drömhus. De flesta tycker nog det är lite patetiskt att upphöja ett hus på det sättet, men det är så för oss. Vi får det boende vi behöver och vi kommer betala samma eller mindre för det i månaden än den trea vi hyr nu. Det känns bra, eftersom jag studerar och vi egentligen bara har en inkomst. Skolan är kämpig emellanåt, men jag känner ändå att jag trivs. Jag gillar det utmanande i det och framför allt det vuxna i det. Att ha en mogen sysselsättning och att sätta mina egna tider och dagar utifrån det som ska göras. Det passar mig.

Jag känner också att jag har tid i livet nu att utöver skolan lägga mycket tid hemma med familjen. Det känns skönt att kunna vara hemma båda två mycket med barnen och att vi kan lägga tid på hus och andra intressen och ändå ha tid att umgås och ta en kaffe ibland. Sedan har jag ett par andra projekt som snart kommer bli färdiga och det är mycket roligt. Ett band jag spelar i, Barefoot, ska sätta upp en konsert nu i november och den känslan är så skön att man faktiskt kan göra en egen konsert, bara man vill och har engagerade och goa människor runt sig. Det ska bli fantastiskt kul. Ett av vårens projekt är fortfarande lite hemligt, men det har kommit in i ett mycket avgörande skede. Så snart, kära bloggläsare, kommer jag dela lite om det också här på bloggen.

Det här kändes väldigt konstigt att skriva. Redan från början har inläggen på denna blogg varit ganska sorgsna och vemodiga. Visserligen hoppfulla men ändå dubbelbottnade. Därför känns det så konstigt att skriva rad på rad om hur bra jag har det nu, men jag tänker helt enkelt så att jag förtjänar det. Det gör vi allihop. Du också. Vad vet jag var jag står om ett år? Förra året var jag inne i en ganska jobbig depression och kunde inte tänka att jag idag skulle må så här bra. Men jag måste se framåt och tro det bästa av det jag har. Och idag har jag inte skäl att tänka på något annat sätt heller.

lördag 3 november 2012

Den här dagen alltså...

År efter år är det samma visa. Jag känner mig inte så nedstämd dagarna innan, men när väl allahelgonahelgen infinner sig kommer också nedstämdheten hos mig. Ett allvar av en annan sort.

Jag gick i vanlig ordning på gudstjänst på förmiddagen. En fin stund tycker jag, då det där lämnas utrymme för de väsentliga känslorna. Två tillfällen under gudstjänsten får jag släppa efter för tårarna som kommer. Så befriande och skönt. Inte jobbigt alls. Fantastisk känsla att vara bekväm med att gråta offentligt. Inte för att man vill, utan för att man kan.

Sedan har vi varit vid gravarna. Elliot och min mormor är gravgrannar så vi har varit vid båda idag. Också det en fin stund på dagen. Eftertänksam och värdefull. Det är inte vilken dag som helst, men flera dagar borde bära samma djup och prestigelöshet.

tisdag 30 oktober 2012

Dröm gärna, men begränsa dig inte

Jag tycker det är viktigt att man hela tiden håller drömmar vid liv. Att man vågar tro på framtiden och det som finns gömt där. Det kan finnas olika drömmar framför oss men det gemensamma är att det håller oss motiverade och får oss att fokusera framåt, mot det vi vill åstadkomma eller ta del av.

Det är självklart att man ska försöka nå sina mål, men det är svårt då det kan visa sig att drömmar går i kras och förhoppningar grusas. Kanske har man byggt sin dröm beroende av en annan person. Kanske går inte livet som det var tänkt och kanske kommer något annat i vägen. Jag tror att det viktiga då är att se in i sig själv och se vad man själv kan åstadkomma. Inte göra sig beroende av någon annan för att uppnå sina mål i livet. Att inte låta någon annan orsaka olycka för dig själv. Då kan du heller inte skylla på någon annan. Du är själv boss i ditt eget liv. I alla fall är det så det borde vara.

Några drömmar jag har är starkt knutna till Kristian och mina barn men några är helt upp till mig själv. Som inte beror på någon annan. Sedan har jag alltid Gud jag kan vända mig till. Som inte bryr sig om ifall jag uppnår mina drömmar eller inte. Någon som alltid kommer älska mig hur många gånger jag än misslyckas. Det är det bästa för mig trots allt. Då kan drömmar ibland vänta ett tag.

måndag 29 oktober 2012

Här sitter jag, rastlös och ensam

I fem nätter är jag utan min fina familj. Under helgen har jag sysselsatt mig med att skriva klart en hemtenta, städat och avnjutit en tjejhelg med goda vänner. Nu när jag landat i vardagen och inte har några åtaganden känner jag att det är svårt att bara vara stilla. Bara vila.

Jag är så van att hela tiden balansera familjen, skolan och diverse projekt att när det kommer dagar då jag bara behöver rå om mig själv känner jag mig nästan stressad över det.

Därför sitter jag nu och filar lite på höstens konsert jag ska sätta upp med några kompisar, samtidigt som jag pillar lite med ett illustreringsprojekt jag gör med en kompis. Men skillnaden är att detta är vila för mig. Det jag älskar. Att skapa. Det får bli mitt sätt att fylla på reserverna. Med pennan i ena handen och kaffekoppen i andra.

Vad gör du när du får tid över? Vad är vila för dig?

onsdag 24 oktober 2012

Innan frosten

Jag tycker det är så lätt att bara sänka blicken när man traskar runt ute. Särskilt om det blåser lite och man försöker gömma sig bakom kappkragen. Men jag märker när jag lyfter blicken att skapelsen klätt sig i högtidsdräkt. Vad fantastiskt vackert allt är precis innan det ska sova och dö.

Gnistrande i guld och koppar och lövverken dansar i vinden. För den som vill se. Passa på även du, innan kölden slår till på allvar och alla löv ligger som gamla minnen på marken. Förbrukade men ändå vackra.

onsdag 17 oktober 2012

Sådant som inte syns

Om och om igen ställs vi inför situationer där vi står inför valet att avslöja delar av oss själva som inte syns på utsidan. Det är framför allt i mötet med andra personer vi gör en gallring av vad vi avslöjar av vårt inre. Vad är det som avgör hur vi tänker i dessa situationer?

Jag kan på rak arm komma på ett antal av mina egenskaper som är centrala i mitt liv, men som inte syns på utsidan. Jag är förälder, gift, kristen, student i samhällsvetenskap och jag har mist ett barn. Jag är musiker, feminist, husägare, miljöintresserad och kass på att baka. För att bara nämna några. Men vad ser folk? Jag vet inte det. Jag vet bara att vi sällan känner människor mer än alldeles innanför skalet.

Vad delar vi med våra arbetskamrater och klasskamrater? Vad väljer vi att blotta när vi samtalar med någon för första, andra, elfte eller hundraelfte gången? Det är något att fundera på. Jag är den som tar det beslutet och i mötet med någon annan tar också den det beslutet i mötet med mig.

tisdag 16 oktober 2012

Framtiden knackar på

Tänk att det är vid det här staketet de ska växa upp. Det är på denna gräsmatta Hillevi och Mille ska sparka boll med oss. Det är denna flaggstång som skall flagga på framtida födelsedagar. Det är på den här vägen de ska cykla till skolan och det är på den här gången de ska komma och hälsa på oss när de flyttat hemifrån. Det är stort att köpa hus. Horisonten flyttas fram. Långt fram...

fredag 12 oktober 2012

Varför oro?

Jag återkommer ofta till detta ämne här på bloggen. Varför då? Mest för att det är så ologiskt. Jag har allt jag kan önska i livet och den senaste tiden har allt som bekymrat mig löst sig till det bästa. Ändå känner jag ibland den där klumpen i magen. Och jag gillar det inte. Det är något jag känner att jag klarar mig utan. För det gör jag ju.

Alltid har jag fått det jag behövt för att klara mig även om jag inte alltid mått bra. Jag har mått riktigt, riktigt dåligt emellanåt och haft stora problem. Och har fortfarande emellanåt, men vad hjälper det egentligen att oroa sig. I efterhand har jag alltid upptäckt att jag aldrig behövt oroa mig.

Det finns något större än mitt eget ego och något som är viktigare än de bekymmer vi gör oss i onödan. Det är det jag måste fokusera på för att inte försvinna i mina egna tillkortakommanden. Jag är buren. Du också.

Höstdagar

Vackra höstdagar är nästan de dagar jag gillar mest på hela året. Plötsligt är de där bland alla andra grå och man blir så där själaglad och solen värmer extra mycket. Träden gnistrar i hundra nyanser och ljuset leker mellan bladen. Så skönt att leva då!

tisdag 9 oktober 2012

De vill vara som oss

Barnen. De som från början är så försvarslösa och små. Helt och hållet beroende av oss vuxna och vår omsorg. Allteftersom växer de in i egna roller och helt plötsligt visar de egen vilja och vill utforska världen på egen hand. I den mån det går.

Men trots allt landar det oftast i att de vill göra det vi gör. Vi är förebilder och går före i det mesta. Och viljan att vara som mamma och pappa är ett kvitto på att vi delar så stor del av livet. De vill bära likadana väskor och äta samma mat. Och om nagellacket åker fram tar det inte lång tid innan treåringen ställer sig intill och sträcker fram handen. "jag vill göra som du, mamma". Och då smälter hjärtat. Älskade barn!

lördag 6 oktober 2012

Höst, sol, barn

Idag har jag haft en härlig dag med barnen. Kristian är bortrest i helgen i London så jag har barnen för mig själv. Idag var vi ute i skogen och samlade löv att pressa. I morgon ska vi göra fina tavlor. Tänk att det som fallit och dött kan vara så vackert.


onsdag 3 oktober 2012

Barnens fönster

Allt är så enkelt och okomplicerat i barnens värld. Fler än en gång har Mille och Hillevi fått lära mig det. Barnen tänker inte som oss. De tänker inte med samma horisontlinje eller med samma bekymmersaldo. Det är allt eller inget. Här och nu. Är det inte så vi också vill leva ibland. Eller för det mesta...

måndag 1 oktober 2012

Snart är detta vårt

Det känns lite otäckt att vi snart är husägare. Att det snart är vårt ansvar att fixa allt det där vi inte behövt göra när vi hyrt. Jag som alltid älskat att hyra och känt mig väldigt trygg och nöjd med det. Men jag tror ändå det kommer bli väldigt bra. Det är precis det hus vi vill ha och vi längtar efter att hugga in i vårt nya projekt hela familjen. Även om Mille mest längtar efter att sova i hans och Hillevis nya rum och att leka i trädgården...

lördag 29 september 2012

Tiden går så fort

Det är snart en månad sedan jag började skolan igen och de här första veckorna har verkligen flugit fram. Rätt var det är står vi på tröskeln till oktober och jag funderar på vart september egentligen tog vägen. Jag har njutit av förhösten men ändå känns det som om den lämnat allt för tidigt. Jag ser ut nu träd i solen med rodnande lövskrud och allt är så vackert. Varför hinner jag inte stanna upp och se det?

Ikväll ska jag och Kristian ut på dejt och det ska bli jätteskönt. Det blir ett avbrott från allt som bara går och går och det ska bli skönt att få lite egentid tillsammans. Vi är bra på det, men rätt var det är har veckorna flugit iväg och man vet inte när det var senast man satt ner i lugn och ro på en restaurang. Så skönt det ska bli!

onsdag 26 september 2012

Tänk vad en liten människa kan göra

Jag gillar verkligen att ha två små människor hemma. De vidgar mina vyer, håller mig ung och håller dessutom vardagens bekymmer på rätt nivå. Det känns så befriande när Hillevi tultande kommer med en bil eller en boll och vill leka lite eller när Mille kommer men en bok som han vill att vi ska läsa tillsammans. Hur kan man inte skapa tid till dessa stunder när de infinner sig?

Det handlar om att se det värdefulla i det vardagliga. Dessa två små människor som inte har stora fötter men som lämnar stora steg i vårt liv. Och så vill jag ha det. Jag vill att det ska märkas att jag är mamma till dem och att jag har insett ett och annat sedan dagen de kom till oss. Även om de insikterna inte alltid ligger närmast under pannbenet vet jag att de har lärt mig mer än femton år i skola och mer än jag kunnat på egen hand. Två av dem som lärt mig mest.

söndag 23 september 2012

Kvalitetstid

Den här helgen har verkligen varit bra på många sätt. Mina svärföräldrar har varit på besök och vi fick möjligheten att visa dem vårt nya hus i fredags. Det är verkligen roligt när ens drömmar tar form i detta hus som kommer bli vårt hem.

Igår kväll umgicks vi även med mina föräldrar och turen gick till Liseberg. Det var fantastiskt att se Mille och Hillevi åka tur på tur med mor- och farföräldrar. Sådana här stunder är så värdefulla och sådant de kommer minnas lång tid framöver.

torsdag 20 september 2012

När de första löven faller...

Jag brukar alltid gilla när det växlar i årstiderna. Det är inte så att jag hinner tröttna på den som är innan, men på något vis finns det något nytt och orört med varje ny växling. Så känner jag nu inför hösten.

Samtidigt känner jag alltid den där speciella känslan av vemod när de första löven faller. Somnar för alltid och påminner mig väldigt konkret om Elliot som sover sin djupa sömn. För att aldrig vakna mer.

Men hösten är också den vackraste årstiden, då hela naturen kläder sig i högtidsdräkt. Intressant reflektion att den är som vackrast just innan den faller i dvala. Tänk att kunna lära något av det. Att tänka på det vackra i alla skeden. I början och i slut.

onsdag 19 september 2012

Varför spara på drömmarna?

Idag har det gått i ett. På förmiddagen var jag och barnen hemma och lekte och sedan var det dags för dem att åka några timmar till förskolan för att ge mig lite tid att gräva ner mig i skolböckerna.

Efter en dags studier känner jag att jag kan unna mig lite framtidsplanerande. Packning av lite lådor och skissande på möblering. Lite töntigt kanske så här två månader innan vi ska flytta, men varför spara drömmarna? Varför inte bejaka dem där de är just nu? Och det gäller inte vara drömmen om ett eget hem...

måndag 17 september 2012

Vårt nya hem

Vi har gått och blivit med hus. Efter ett tags letande och ett par budgivningar som inte räckte hela vägen fram har vi nu hittat ett hus som passar just oss perfekt. Rejält, charmigt och retro.

Vi kommer flytta in i december och möta vintern och julen i vårt nya hem. Vårt egna hus. Egentligen har jag inte varit så noga med det här med att äga. Hyra har funkat bra och har varit bekvämt för oss. Men nu tog vi chansen när den uppenbarade sig. Och jag tror det kommer bli riktigt bra!

söndag 16 september 2012

Ja, just det!

Jag har glömt konstatera att jag blivit ett år äldre. 27 är den gyllene åldern just i år. Av Kristian fick jag biljetter till gårdagens Monster Jam-show på Ullevi. Perfekt, då jag är ett förvuxet barn, men inte kommer för mig att köpa det till mig själv. Sjukt kul att titta på monsterbilar, race och förödelse. Grattis till mig!

torsdag 13 september 2012

En guldstund

Nästan varje dag brukar Mille ringa till farmor och farfar och ropa: "sitta vid datorn". Då har vi lite videosamtal och det är en väldigt mysig stund för barnen är jag övertygad om. När man har farföräldrarna boendes långt ifrån får man ta chanserna att dela vardagen tillsammans.

Vad som sägs? Allt och inget. Ibland stora saker som hänt men oftast det lilla i vardagen som gör livet så mycket mer meningsfullt. Särskilt om man sätter ord på det...eller gester...

måndag 3 september 2012

Nytt kapitel

I morgon är det dags. Då tar jag återigen tåget till Göteborg för att sätta mig i skolbänken. Det ska bli både roligt och spännande. Det känns lite som om man har haft ett jättelångt sommarlov och man packar skolväskan dagen innan första skoldagen, precis som när man var liten. I ett och ett halvt år har jag varit hemma med Mille och Hillevi och det har varit en viktig tid men nu känner jag att det är dags att göra något annat. Mitt mödraskap slutar ju inte i och med att jag börjar skolan igen. Däremot kommer Kristian ta hand om föräldradagarna en bra tid framöver. Det är både han och barnen värda!

söndag 2 september 2012

Opepp

Tittar på Gina tricots reklam och känner mig rejält irriterad och opeppad. Jag känner mig inte för stunden hotad av idealet, men vad är det som händer egentligen? Tjejer som åmar sig framför kameran som min mormor skulle sagt. Why liksom? Och i dessa lackbrallor. Lite too much...och obekvämt. Känns som
risk för början till en svampinfektion om du frågar mig. Låter nog fint också när låren rör sig mot varandra när man kommer gåendes. Vi som har sådana rejäla lår som vidrör varandra när man går alltså. Ja, vad säger man.? Köp om ni vill men jag tänker låta bli.


fredag 31 augusti 2012

En höst med projekt

Jag ser fram emot den här hösten. Det händer så mycket kul. Bland annat ska jag återuppta studierna efter föräldraledigheten och det ska bli jättekul och inspirerande.

Sedan har jag några andra projekt på gång också, några mindre och några större. Det är viktigt för min kreativa ådra att alltid ha något på gång och det håller mig levande. Och uthärdlig att umgås med intalar jag mig...

Trevlig höst och välkommen september!

onsdag 29 augusti 2012

Utelek

Det är så lyxigt på sommaren när man kan vara ute nästan hela dagarna. Idag har det varit jätteskönt trots att vi snart är inne i september. Hoppas värmen håller sig nära en stund till. Barnen bryr sig inte om det men för min skull.

tisdag 28 augusti 2012

Upptäckarlust

Barnen vilar aldrig. Särskilt inte ettåringarna. Omgivningen är helt plötsligt tillgänglig på ett nytt sätt. Dagarna fylls med upptäcktsfärder och lusten att utforska verkar omättlig. Och Hillevi är minsann inget undantag...

söndag 26 augusti 2012

Något för hen här hemma?

Den här tröjan hittade jag i en affär i sommar. På tjejavdelningen så klart. Jag tänkte att om vi köper den till Hillevi kommer hon nog få rätt typ av bekräftelse som nog leder en fin och sund självbild. Realistiskt liksom.

Vet ni vad jag tror mer? Att man nog inte ska vara ironisk i blogginlägg.

God natt på er!

lördag 25 augusti 2012

Sensommar


Jag funderar på hur länge sommaren hänger i. Det har varit lite småtråkigt väder ett tag men idag har det varit riktig härlig sensommar. Solen skiner och det blir så där lagom varmt. Inte för varmt utan alldeles lagom. Och man orkar göra mer. Orkar vara ute nästan hela dagen. Sådana dagar gillar jag. Nu ska jag ut och ta mig en springtur.

fredag 24 augusti 2012

En stor dag

I måndags var det dags. Jag och Kristian tog våra små i hand och gick till förskolan för att börja inskolningen. Och de älskade det. Och vi med. Härliga barngrupper och medvetna pedagoger.

Men det är något speciellt och nästan vemodigt över det. Barnen går in i en ny fas och blir helt plötsligt så mycket större. De klarar sig utan oss. En stor tjej och en stor kille går in på avdelningarna och leker. Och bygger sina egna liv en stund innan det är dags att åter komma hem till mamma och pappa.

måndag 20 augusti 2012

Sju år med den bästa jag vet

Idag har jag och Kristian varit gifta i sju år. Jag smakar på ordet. Sju. Det är en ganska lång tid. Mycket har hänt och förhoppningsvis har vi mycket kvar att uppleva tillsammans. Jag älskar det vi har blivit. Det liv vi tillsammans skapat. Genom sorg och glädje. Jag älskar dem vi blivit men kan ändå ibland längta tillbaka till den där dagen för sju år sedan när allt var skimrande och rosendoftande. Allt var så enkelt. Men jag vill inte vara någon annanstans än just här och nu. För dessa sju år har givit mig så mycket. Även om vi gått igenom jobbiga tider också älskar jag de personerna vi blivit. Vi har fått egenskaper vi inte hade för sju år sedan. Känslor vi inte hade upplvevt då har vi permanent i oss nu. Vi har formats och fortsätter med det. Undrar var vi är om ytterligare sju år?


Foto: Julia Gustavsson



onsdag 15 augusti 2012

En stund på dagen

Det kommer en tid på dagen då allt stoj och kiv upphör en stund. Hillevi sover middag och då passar och och Mille på att ta igen oss lite vi också. Mille sover inte middag längre men han uppskattar att ligga och vila en stund mitt på dagen ändå. Och det är inte så konstigt så mycket som han aktiverar sig om dagarna.

Nu i sommar har vi ofta lagt oss ute på en filt och bara njutit i solen, jag och Mille. Jag har passat på att läsa lite tidningar och magasin. Jag är inte så mycket av en bokläsare tyvärr. Men under semestern sprang jag på en forskningsrapport om genuspedagogik, så den boken underhåller jag mig med stilla stunder.

Men ibland gör jag tvärt om. Springer runt som en tok för att hinna med så mycket som möjligt. Men när vädret är som det är måste man ju bara njuta av det!

tisdag 14 augusti 2012

Vinklar




Bälte, top, kjol och skor från Second hand. Jacka från H&M. Mina sommarfräknar är närproducerade och de vill jag behålla så länge jag kan. 

måndag 13 augusti 2012

Huvudsaken


Som jag har letat efter en blommig hjälmmössa, liknande den jag själv hade när jag var liten. Jag började faktiskt redan när jag var gravid med Elliot, men man springer inte på dem allt för ofta ska jag be att tala om. Av en tillfällighet kom jag över denna mössa till Hillevi nyligen när jag pratade med en kompis till mig. Det visade sig att hon köpt på sig ett gäng när hon såg dem i en affär för flera år sedan. Så då fick jag en nu. Bättre sent än aldrig som de säger... 

Tusen tack Caroline!

torsdag 9 augusti 2012

En dag i taget


De är så sköna de där dagarna på semestern som hamnar lite i kläm. Som litter emellan större semestrar eller planer. Dagarna som ska passera men som ändå är så underbara och lediga. Då är det så härligt att ta en dag i taget. En sådan dag, häromdagen, var vi bjudna på lite fika och lek hemma hos ett par kompisar. Så vi åkte dit alla fyra och skrattade och njöt av tårta och gott sällskap. Och av lantluft. Dessa dagar gillar jag nästan bäst med hela semestern. Dagarna som man bara låter bli som de blir.



onsdag 8 augusti 2012

Ljuvliga Gränna

 Nu i sommar drog vi iväg med några kompisar och tältade i Gränna.





Hillevi gillar att plaska och bada och Mille med. Men gosa gillar han allra mest.


Det var fantastiskt väder nästan hela vistelsen. 


 Mille lekte med sina kompisar


och vi grillade och hade det mysigt vid vattnet.


Vi försökte natta Hillevi till solnedgången med betoning på försökte...


Självklart var vi tvugna att åka en sväng till Visingsö också


Underbart där med. Vilken tur. 
Vad har du gjort i sommar?