När man känner att mycket går ens väg
Just nu måste jag erkänna att livet flyter på väldigt bra. Vi ska snart flytta till det jag kallar vårt drömhus. De flesta tycker nog det är lite patetiskt att upphöja ett hus på det sättet, men det är så för oss. Vi får det boende vi behöver och vi kommer betala samma eller mindre för det i månaden än den trea vi hyr nu. Det känns bra, eftersom jag studerar och vi egentligen bara har en inkomst. Skolan är kämpig emellanåt, men jag känner ändå att jag trivs. Jag gillar det utmanande i det och framför allt det vuxna i det. Att ha en mogen sysselsättning och att sätta mina egna tider och dagar utifrån det som ska göras. Det passar mig.
Jag känner också att jag har tid i livet nu att utöver skolan lägga mycket tid hemma med familjen. Det känns skönt att kunna vara hemma båda två mycket med barnen och att vi kan lägga tid på hus och andra intressen och ändå ha tid att umgås och ta en kaffe ibland. Sedan har jag ett par andra projekt som snart kommer bli färdiga och det är mycket roligt. Ett band jag spelar i, Barefoot, ska sätta upp en konsert nu i november och den känslan är så skön att man faktiskt kan göra en egen konsert, bara man vill och har engagerade och goa människor runt sig. Det ska bli fantastiskt kul. Ett av vårens projekt är fortfarande lite hemligt, men det har kommit in i ett mycket avgörande skede. Så snart, kära bloggläsare, kommer jag dela lite om det också här på bloggen.
Det här kändes väldigt konstigt att skriva. Redan från början har inläggen på denna blogg varit ganska sorgsna och vemodiga. Visserligen hoppfulla men ändå dubbelbottnade. Därför känns det så konstigt att skriva rad på rad om hur bra jag har det nu, men jag tänker helt enkelt så att jag förtjänar det. Det gör vi allihop. Du också. Vad vet jag var jag står om ett år? Förra året var jag inne i en ganska jobbig depression och kunde inte tänka att jag idag skulle må så här bra. Men jag måste se framåt och tro det bästa av det jag har. Och idag har jag inte skäl att tänka på något annat sätt heller.
Jag känner också att jag har tid i livet nu att utöver skolan lägga mycket tid hemma med familjen. Det känns skönt att kunna vara hemma båda två mycket med barnen och att vi kan lägga tid på hus och andra intressen och ändå ha tid att umgås och ta en kaffe ibland. Sedan har jag ett par andra projekt som snart kommer bli färdiga och det är mycket roligt. Ett band jag spelar i, Barefoot, ska sätta upp en konsert nu i november och den känslan är så skön att man faktiskt kan göra en egen konsert, bara man vill och har engagerade och goa människor runt sig. Det ska bli fantastiskt kul. Ett av vårens projekt är fortfarande lite hemligt, men det har kommit in i ett mycket avgörande skede. Så snart, kära bloggläsare, kommer jag dela lite om det också här på bloggen.
Det här kändes väldigt konstigt att skriva. Redan från början har inläggen på denna blogg varit ganska sorgsna och vemodiga. Visserligen hoppfulla men ändå dubbelbottnade. Därför känns det så konstigt att skriva rad på rad om hur bra jag har det nu, men jag tänker helt enkelt så att jag förtjänar det. Det gör vi allihop. Du också. Vad vet jag var jag står om ett år? Förra året var jag inne i en ganska jobbig depression och kunde inte tänka att jag idag skulle må så här bra. Men jag måste se framåt och tro det bästa av det jag har. Och idag har jag inte skäl att tänka på något annat sätt heller.
Kommentarer
Skicka en kommentar