torsdag 29 september 2011

Kvalitetstid

Innan jag blev mamma trodde jag aldrig att jag skulle skriva ett sådant här inlägg. Jag har nämligen inte tidigare varit särskilt förtjust i barn, mer än de närmaste vännernas. Nu när jag har mina barn går allt i ett och det är svårt att få en lugn stund. Därför tycker jag det är extra mysigt när man kan sitta i lugn och ro med ett av barnen i knät och bara mysa och inte göra något annat. Världen står stilla för en stund. Helt stilla och tiden finns inte. Det är kvalitetstid för mig!

måndag 26 september 2011

Inte en fråga om rättvisa

Jag har precis tittat på ett program om ofrivillig barnlöshet. Ett program som verkligen berörde mig. Du kan se det här!

Det som verkar som det mest naturliga i hela världen, barn och familjebildning, är något som är djupt orättvist. Vissa barn kommer till familjer som inte planerar barn och många par lever i en gränslös längtan över att få bli föräldrar. Jag känner verkligen med dem som kämpar för att få barn. Jag har själv räknat dagar och månader i väntan på att bli gravid. Det som då kändes som en evighet var egentligen inte särskilt lång tid, men när man är mitt uppe i det är det oändligt. Det är det enda man tänker på och det som livet kretsar kring.

Vår längtan efter en egen familj blev inte oändlig, men för vissa blir väntan och längtan det. Det är något som sliter och det känns djupt orättvist. Jag har i det avseendet känt mig både ogynnad och gynnad. Min familj är det finaste jag vet, men den kommer aldrig bli komplett och det är en stor sorg hos mig. Jag känner därför djupt med er som tidvis eller helt varit i detta vakuum.

måndag 19 september 2011

Måndagsmys!

Jag måste säga att jag trivs otroligt bra med livet nu. Det är knappt så jag vågar yttra det men det gör jag. Veckorna brukar fyllas med roliga aktiviteter och helgerna likaså. Det är precis så här det ska vara när man är föräldraledig.

På måndagar brukar jag ha min mysdag. När Kristian kommit hem från jobbet brukar jag åka iväg en sväng och vara för mig själv och samla intrycken från dagen. Sedan är vi tillsammans allihop och äter något gott ihop. När barnen lagt sig får jag än en gång lite tid för mig själv när Kristian åker iväg och tränar. Jag gillar att vara för mig själv så här, men jag vill inte ha det så jämt. Men det är skönt emellanåt att höra sina egna tankar, att sitta i lugn och ro och göra ingenting eller fundera på morgondagen utan att oroa sig över avbrott. Det behöver vi nog allihop ibland...

torsdag 15 september 2011

En klump i magen

Jag har inte som vana att titta på "Efterlyst" på tv3, men igår gjorde jag det av en händelse. I ett inslag fick jag ta del av en historia om ett okänt dött barn, ett spädbarn, som någon begravt utan att polisen vet vad som hänt innan. Föreligger det våld eller kanske en annan olycklig tragedi? Det är ingen som vet förutom föräldrarna.

När jag hör sådana här historier knyter det sig i magen på mig. Jag kan allt för väl relatera till ett sådant litet barn. Det är just ett sådant litet försvarslöst, livlöst barn jag hållt i famnen och sedan anordnat en begravning för. När jag tänker att detta lilla barn kanske under våld förlorat livet tåras ögonen och jag får svårt att andas. Så nära ligger det mig. Att barnet dessutom får ligga ensamt, okänt, och bortglömt känns även det fel. Barnet som inte lever känner visserligen inget, men finns det inte en värdighet i att få en ordentlig begravning? Att få vila sin sista och i detta fall kanske också första vila på ett sätt som känns värdigt?

Polisen vet inte vad som hänt med detta barn, men jag vill ägna detta barn en tanke. Jag har en stor klump i magen när jag tänker på vad som kan ha hänt och det är en tragedi oavsett. Både för barnet och för föräldrarna. Ofattbart och hemskt.

Allteftersom kommer denna klump i magen bli mindre och nästan försvinna. Men ändå kommer den finnas kvar, för sådana barn bor alldeles intill mitt hjärta. Även om jag inte vet deras namn.

onsdag 14 september 2011

Alla mina barn

Att se sina barn sova är något av det vackraste som finns. Att smyga in i sovrummet hos Mille och kika lite eller smygtitta på Hillevi när hon sover i sin vagga innan man själv lägger sig. Det är så rogivande.

Jag önskar bara jag skulle kunna se alla mina barn på det sättet, alla tre...

tisdag 13 september 2011

Morgonharmoni

Något som är svårt att uppnå när man är hemma med två barn är någon form av harmoni och lugn på morgonen. Båda ska kläs och båda ska ha mat och gärna också jag själv. Detta är inte alltid lätt att få till utan friktion, särskilt när det handlar om åldrar där man inte kan förhandla allt för mycket.

Dock är det så att de allra flesta gånger går det otroligt smidigt. Jag brukar amma Hillevi på morgonkvisten och sedan somnar hon om. Under den luren hinner jag med att väcka upp både mig själv och Mille och få i oss båda frukost.

Sedan hinner Hillevi ifatt oss och vi kan äta mellanmål tillsammans. Då är det så där mysigt och harmoniskt som man ofta föreställer sig att det kan vara med två underbara barn. Och även om det inte alltid blir så är det faktiskt det man minns. Och det är väl fantastiskt.

fredag 2 september 2011

Ett vackert farväl

Idag hade vi begravning för min mormor som stått mig så enormt nära i alla år. Det känns konstigt att hon inte längre finns i min absoluta närhet. Sorgligt. 

Begravningen var mycket vacker och värdig mormors minne. Otroligt fin och stämningsfull. Jag njöt av stunden och jag grät. Samtidigt som det är jobbigt vill jag minnas allt och ta med mig på min fortsatta livsfärd.

Mille var inte med under själva gudstjänsten men vi var framme och tittade på kistan med honom innan. På så vis blev han också inkluderad och han fick ta sitt farväl av "mo-mo-mo". Hillevi låg i vagnen och sov sig igenom hela gudstjänsten. 

Vi övriga kunde verkligen tillgodogöra oss alla intryck. Det blir något att bära med sig och minnas. En fin stund och ett värdigt farväl av en storslagen människa.