Ett vackert farväl

Idag hade vi begravning för min mormor som stått mig så enormt nära i alla år. Det känns konstigt att hon inte längre finns i min absoluta närhet. Sorgligt. 

Begravningen var mycket vacker och värdig mormors minne. Otroligt fin och stämningsfull. Jag njöt av stunden och jag grät. Samtidigt som det är jobbigt vill jag minnas allt och ta med mig på min fortsatta livsfärd.

Mille var inte med under själva gudstjänsten men vi var framme och tittade på kistan med honom innan. På så vis blev han också inkluderad och han fick ta sitt farväl av "mo-mo-mo". Hillevi låg i vagnen och sov sig igenom hela gudstjänsten. 

Vi övriga kunde verkligen tillgodogöra oss alla intryck. Det blir något att bära med sig och minnas. En fin stund och ett värdigt farväl av en storslagen människa.