fredag 22 februari 2013

Ett ögonblicks verk

Igår var en helt vanlig dag. Jag hade inget schemalagt i skolan utan tänkte att jag skulle sitta hemma och plugga, efter att jag lämnat barnen på förskolan. Jag reflekterade över att det var väldigt halt ute på garageuppfarten och tänkte en tanke om att man egentligen behöver hjälm på barnen sådana här dagar. Men bara en tanke ändå.

När jag ett par timmar senare suttit hemma en stund och läst ringde Kristian. Han hade fått samtal från förskolan om att Hillevi halkat och slagit sig illa. I ett sådant läge är man ändå ganska behärskad, det viktigaste är ju att komma till sin lilla och försöka göra allt bra igen.

Väl där fanns en otröstlig liten tjej, blodig i ansiktet och med två tänder färre än innan. De övre framtänderna var borta och personalen var oroad. Jag och Kristian tog med oss henne hem och sedan på eftermiddagen åkte vi till tandläkaren. Inte så mycket mer att göra, mer än att konstatera att en tand är utslagen och en annan helt upptryckt i tandköttet. Gluggen talar sin egen historia.

Ett ögonblicks verk som så klart gör mycket ont hos Hillevi. Men väl läkt kommer det inte vara någon fara med henne, även om hon kommer behöva anpassa sig lite när det gäller att äta och prata utan tänderna där. Inget att oroa sig för i alla fall.

Tänk så snabbt det går och hur lätt sådana här saker kan hända, som blir till förändring i livet. Denna gång kunde det gått värre, men det gick ändå bra. Hillevi är sig själv igen, även om det kommer ta många år innan gluggen fylls av de permanenta tänderna.

Och så tänker jag på en annan gång när ett ögonblick gjorde allt i skillnad. När lilla Elliot dog för snart sex år sedan. Vår lille grabb vi snart skulle träffa, borta på en sekund på förlossningsavdelningen. Då hade vi inga marginaler på vår sida. Alla andra hade det, kändes det som. Allt gick fel och inget blev som förut även om allt tycktes bli detsamma som innan när vi kom hem.

Nu får gluggen bli vår påminnelse om att Hillevi minsann haft marginalerna på sin sida, ett sätt att vara tacksam ändå. Den starkaste lilla tjej jag känner. Vad kommer hon inte kunna uträtta?

lördag 9 februari 2013

En treårings vishet

Igår fick vi reda på något ganska tråkigt. Vi berättade för Mille att en av hans kompisars hundar tyvärr inte fanns mer och självklart undrade han varför. Varför är den vanligaste följdfrågan och vi förklarade att hon tyvärr varit sjuk och att det inte gick att göra något. Mille var lite ledsen över detta, för han tyckte väldigt mycket om denna hunden, men vi förklarade att det kanske var så att hunden flyttat upp till himlen. Då sa Mille: "Ja, Elliot kanske vill ha en hund". Sedan en lång tystnad...."Men hon kommer nog tillbaka om en vecka"...

Ja. Det rymms mycket i en liten männskas huvud. Mer än vi kan tro.

fredag 8 februari 2013

Sov på min arm

Barnen har varit lite sjuka i ett par dagar. Hillevi har haft feber och ikväll hade även Mille lite feber precis innan läggdags. Jag gick upp till honom när han inte ville somna själv och höll om honom en stund. Jag lade märket till att han hickade och rapade och funderade på om han behövde rapa. "Jag bara hickar lite" blev svaret, men han protesterade inte när jag lyfte upp honom och lade honom över min axel. Precis som när han var en liten bebis, även om den nästan fyraåriga kroppen nästan inte får plats på bröstet. Efter en kort stund kom mycket riktigt två stora rap och hickan försvann. Snart sov han gott i sin säng, men när han vilade där på bröstet med huvudet på axeln fick jag så tydliga återblickar från tiden för tre och ett halvt år sedan. Jag minns att Mille ofta somnade i rapläge över axeln och det var så mysigt. Så kände jag åter ikväll. Nästan lite overkligt...

Sov på min arm
lilla barn, du mitt allt
när du vilar ibland blir jag stilla
regnet faller sakta
en välsignelse från den
som gav liv till mitt liv genom dig

Sov på mitt bröst
hör mitt hjärta slå med ditt
när det lider mot höst finns jag hos dig
ovan oss finns molnen
men välsignelsen Han ger
skänker liv, skänker tröst där vi går

Denna sången skrev jag när Hillevi var liten och vi bar fram henne i vår församling för att få välsignelse över hennes liv. Jag tycker det finns något så vackert i det. Att få bära ett barn och att få bära ett sovande barn. Den ultimata tryggheten på något vis. Eller hur känner ni?

torsdag 7 februari 2013

En bild att bevara?

Den här annonsen såg jag i en tidning en tid före jul. Först tyckte jag den var lite gullig. Barnen såg så vuxna ut, i sitt kroppsspråk. Lite som miniatyrer av vuxna. Gulligt, eller? Men så tittar jag igen. Är det dessa signaler vi vill sända till våra barn. Spegling av vuxenvärlden. Mannen självsäker, kvinnan osäker. Pojken har huvudrollen och tjejen står vid sidan av och ska se sött överraskad ut. Är det så Mille och Hillevi kommer formas? Om man ska se till förväntningarna verkar det så. Tjejer ska vara duktiga och gärna inte göra anspråk på för mycket plats. Det ser man på kroppspråket på den här bilden. Killar däremot förväntas i stället ta för sig och vara mer självsäkra. Tuffa. 


Låt barnen växa utan jobbigt stereotypa inslag. Det är i princip omöjligt har jag märkt, men blir vi som föräldrar och konsumenter mer medvetna är mycket vunnet. Attityder säger så mycket. Kroppspråk vittar om mycket mer än det skriva ordet. Vet vi vad vi förmedlar? Jag vill veta och på så sätt också kunna förändra.

Är det så här vi vill ha det?

För den som rör sig på internetforum är det ingen nyhet, men ändå blir man överraskad av råheten. Näthatet, främst mot kvinnor, som växer fram på sociala medier och bloggar. På något sätt blir det lätt att skriva precis vad som faller en in bara för att man sitter och iakttar debatten på en skärm. I verkliga livet skulle inte dessa påhopp förekomma i samma utsträckning. På något sätt skyddas man av anonymitet som skapas av att man själv kan välja hur mycket av sig själv man vill blotta.

Vissa frågor är också särskilt provocerande, för dessa som utövar detta hat mot kvinnor. Feministiska frågor  verkar vara något som triggar igång många och jag har själv läst många kommentarer på några av de feministiska bloggar jag följer. Och jag blir lika upprörd varje gång. Hur kommer det sig att man kan ta sig rätten att försöka begränsa en annan människa på det sättet. I Sverige. 2013. Se själv här, och tillsammans öppnar vi ögonen mer. Och då kan vi också hjälpas åt att motverka det.

måndag 4 februari 2013

Elva år

Idag har jag och maken varit tillsammans i elva år. När man tänker på det känns det nästan lite overkligt. Det är en tredjedel av hans liv exempelvis och en oändligt lång tid ur Milles perspektiv. Men så mycket vi varit med om och jag känner att vi har så mycket kvar att göra tillsammans. På något sätt älskar man varandra mer för varje dag, just för att man upplever mer tillsammans. Går igenom, uthärdar, upplever, berikas. Men allt tillsammans.

Eller det mesta i alla fall. För skulle vi inte göra saker för oss själva skulle vi försvinna. Då skulle vi inte längre finnas var för sig, utan vi skulle bara vara något odefinierbart och opersonligt. Vi älskar att vara tillsammans, men också isär. Det är kanske därför vi fortfarande trivs så bra ihop, kan bo ihop och kan ha två småbarn ihop och äga hus ihop. Och fortsätta att utforska livet ihop. För det vill jag göra så länge jag lever.

foto: Markus Lidevi



Ett gäng frågor och lika många svar

En av mina favoritbloggar hade hittat en trevlig frågelista hos Regina. Jag kikade in på hennes blogg och fastnade direkt. Gör det du också. Fastna alltså...


Här kommer mina svar!

1. Hur gammal är du?
27
2. Hur gammal känner du dig?
22
3. Vad har du gjort i dag?
Tagit sovmorgon, fikat med familjen, sprungit på second hand, fikat med ett trevligt pensionärspar och varit på barnkalas.
4. Vilken film såg du senast?
Taken. Denna gång såg jag den inte ett par veckor innan jag själv skulle åka till Paris, vilket jag ser som ett framsteg...
5. Vem ringde du senast?
Enligt min telefonlista, Kristian
6. Är du besatt av någonting?
Att umgås med min familj och mina vänner. Människor
7. Är du rädd för blod?
Nej. Det är opraktiskt när man har barn.
8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu?
Trevlig lya där många av de jag tycker mycket om finns
9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige?
Ja, men jag är inte säker på att jag kan dem som var före min livstid i rätt ordning
10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga?
Nej
11. Vilken färg är dominerande i din garderob?
Många. Mest varma färger men även mycket svart och vitt.
12. När vaknade du i dag?
Halv tio
13. Vilken är din favorithögtid?
Påsk, tätt följd av jul
14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Antingen på någon behagligt varm plats eller i fjällen åkandes skidor.
15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till?
Kan faktiskt inte komma på någon. Alla resmål jag varit med om har faktiskt varit berikande på ett eller annat sätt. Finns väldigt många platser jag däremot vill återvända till med andra ord
16. Hur vill du tillbringa din pension?
Frisk och full av energi tillsammans med Kristian på någon trevlig plats
17. Vad lyssnar du på just nu?
Barnaskratt
18. Har du någon gång brutit ett ben?
Nej
19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? 
Couscous, kaviar, ägg, ost, bröd
20. Vem är din favoritkändis?
Finns många. Idealister tenderar att imponera på mig.
21. Vad är du på för humör just nu?
Lugn och hoppfull
22. Vilka världsdelar har du varit i?
Europa och Afrika
23. Snarkar du?
Nej
24. Vilka yrken har du provat på?
fritidsledare, förskolelärare, gymnasielärare, högstadielärare, musiklärare, vårdbiträde och faktiskt farmaseut för en dag.
25. Hur går du helst klädd?
Topp, kjol med hög midja och strumpbyxor
26. Vilket stjärntecken är du född i?
Jungfru
27. Vilket är ditt favoritgodis?
Likörpraliner, naturgodis och torkad frukt (jag är en stolt tant i en ung kropp)
28. Vad sa du senast?
God natt
29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
Jag var duktig på det mesta i skolan men roligast var bild, samhällskunskap och naturkunskap
30. Vad har du på dig just nu?
Klänning, strumpbyxor och knästrumpor (surprise!)
31. Vilken är din favoritaffär?
Hjulet secondhand i Vårgårda tätt följd av många andra secondhandbutiker
32. Vad har du för storlek i kläder?
36/38
33. Vad har du i dina fickor?
I jackan samsas mobilen och nycklar med kvitton
34. Vad köpte du senast?
En present till barnens kusin
35. Hur många gånger har du flyttat?
nio gånger varav fem med mina föräldrar. Har förhoppningsvis flyttat sista gången på länge nu sedan vi köpte hus...
36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med?
En gitarr, en skrivbok och pennor
37. Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Kvällsmänniska
38. Senaste filmen du såg på bio?
Fanny och Alexander
39. Har du blivit sydd någon gång?
Ja
40. Har du någon gång badat naken utomhus?
Ja
41. Vad åt du till frukost? 
Host, inget idag. Elvakaffet blev frukosten...
42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
17 år och gick på gymnasiet. Hade varit tillsammans med mannen i mitt liv i ett år och umgicks med vänner på fritiden. Jag levde inte ett särskilt uppseendeväckande liv.
43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning?
Nej
44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Min man gör det flera gånger per dag, men det var nog Hillevi som insisterade på att hjälpa mig att ta på mig strumporna och min svägerska som färdigställde en present jag fått bestämma. (hon är extremt duktig på luffarslöjd)
45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover?
På laddning i sovrummet
46. Vad var det sista du åt? 
Prinsesstårta!
47. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Väldigt olika, men oftast någon gång runt åtta.
48. Är du blyg?
Nej, det vill jag nog inte påstå
49. När flög du senast?
Till och från Moldavien i somras. Ett av mitt livs mest berikande resor
50. Har du något tatuering?
Ja, två på ryggen
51. Har du varit med om en bilolycka?
Nja, har varit med i baksätet när bilen kört i diket. Men det gills väl knappt.
52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet?
Ja, det förutsätter jag
53. Vilken är den roligaste träningsformen?
Ridning och utförsåkning
54. Har du några husdjur?
Nej
55. Vill du gifta dig?
Redan gjort!
56. Var växte dina föräldrar upp?
Mamma i Vara och Pappa lite överallt i världen (ambassadörsbarn). Född i New York. Sedan bland annat Kairo, Moskva, Berlin innan det blev internat i Sigtuna. Bodde även hos sin faster i Tidaholm en tid.
57. Har du någon gång ringt polisen?
Ja, i syfte att utföra en intervju för en omvärdsanalys och i ett annat fall för ett arbete i skolan. Men aldrig för att anmäla brott.
58. Vilka är dina största svagheter?
Högljudd och lätt att övertala
59. Har du, eller har haft, något smeknamn?
Har alltid kallats Joss av min familj och numera även av de flesta andra.
60. Vad ska du göra imorn?
Ta dagen som den kommer och åka långt i bil.