tisdag 30 april 2013

Ögonblick att minnas

Jag vill spara något från de första åren. något att hålla fast vid, något att minnas. Ögonblick som jag gärna stannar länge i är när jag lägger Mille på kvällen och han vill att jag ska ligga kvar hos honom en stund. Han trycker mig nära honom. Mitt ansikte så nära hans att jag nästan inte kan andas.

Jag ligger helt stilla och vi lyssnar tillsammans. Jag ligger så där obekvämt med en arm i konstig ställning och med inte helt avslappnad nacke. Och när jag sedan ska resa mig upp har armen somnat.

Men det är dessa stunder jag tror jag kommer minnas med den största glädje. Vardagsglimtar fulla med tillit. Jag och han. Med tystnaden och mörkret. Tillsammans, nära. Korta ögonblick att minnas för alltid.

fredag 5 april 2013

Några dagar själv

I veckan har Kristian och barnen haft påsklov men inte jag. Det innebär att de har åkt iväg några dagar till mina svärföräldrar och jag har fått klara mig själv här hemma. Det har hänt några gånger förut att Kristian åkt iväg på loven själv och jag varit utan dem i några dagar.

Jag gillar denna tillfälliga ensamhet. Det känns otroligt ovant att ha huset för sig själv och inte behövs ta hänsyn på samma sätt som annars. Men det är också ensammare och man saknar varandra. Dock har jag inget stort problem med det eftersom jag vet att vi kommer ses snart igen. Jag bejakar ensamheten och gör det bästa av den. Vad annars vore rimligt? Nu däremot njuter jag av att huset är fullt med liv igen. Välkomna hem!