fredag 28 december 2012

Älskade Elliot

Precis som alltid gör sig saknaden av Elliot sig extra tydlig över stora högtider. Men förutom i mitt huvud märks det inte. Det märks inte på hur vi äter eller hur vi byter julklappar. Elliot är lika osynlig då som alltid, men det är kanske det som är så jobbigt. Att trots att han är allt för oss märks inget spår av honom under högtiderna mer än inuti våra medvetanden.

Allt annat är precis som alltid. Man kommer, umgås, skrattar och går. Gråt hör inte hemma på jul, det har jag lärt mig efter snart sex år. Då är det bättre att göra som alla andra och njuta av julen. Den fulländade julen. Även om den aldrig kommer kunna bli just det.

1 kommentar: