tisdag 29 oktober 2013

Som en del av mig

Mitt barn, du är som en del av mig. När du inte är där jag är känner jag mig inte hel. 
Jag är ensam hemma i några dagar. Utan barn, utan make. Jag gillar tystnaden. Stillheten. Känslan av att vara helt själv och att hinna med, eller inte hinna något alls. Men jag känner mig inte hel, för något saknas mig.

Men jag vet att du kommer tillbaka mitt barn, och då blir allt som det ska vara. 
Jag är ensam hemma i några dagar, men om bara några dagar kommer de hem igen och fyller huset med ljud. Liv. Glädje. Tacksamhet. Jag vill ibland vara själv, men bara för en stund. För jag är ämnad att vara med dessa människor.

Men någon saknas. Kommer inte tillbaka. Hur länge jag än väntar. Du saknas mig mitt barn.
Jag är ensam hemma i några dagar, och även om tre kommer hem saknas mig alltid en. Jag förstår det jag inte vill, jag måste. För hur skulle det kunna vara annorlunda. Det har gått så lång tid. Men ändå känns det lika tomt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar