söndag 25 juli 2010

Ett år med Mille



För några dagar sedan hände det! Mille fyllde ett år. När det hände var vi på semester på en lägergård med 140 andra så det blev ett stort kalas kan man säga. Det känns mycket konstigt att han redan är ett år gammal. Detta lilla knyte som låg i min famn för ett år sedan, i princip orörlig, har nu börjat gå och härjar och pratar för sig själv. Det är så ofattbart. Detta mirakel som jag fått följa på nära håll.

Samtidigt har han flyttat in helt och fullt och det känns som han alltid funnits. För hur hade vi det innan. Den verkligheten känns ganska fjärran, men ändå bara ett år borta. Nu är livet helt uppfyllt med denna lilla krabat, vår glädjespridare, vår oro, vår skatt.

Nu har han flyttat in i eget rum och känns direkt så stor. Men det är han ju inte. Mycket har hänt, men han är fortfarande vår lilla skrutt. Han behöver fortfarande mycket omvårdnad, men samtidigt är han mycket mer självständig.

Han vill klara sig mer på egen hand och han har utvecklat tydliga personlighetsdrag. Tänk att jag bara haft honom hos mig i ett år, men ändå har han blivit hela min värld. Tänk att jag för ett år sedan inte kände honom alls, men ändå skulle ge mitt liv för honom. Tänk att han efter ett år fortfarande kan somna i min famn och jag kan viska till honom: "Jag går med dig till världens ände om det krävs"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar