tisdag 17 augusti 2010

Ett plötsligt uppvaknande

På senaste tiden har jag haft väldigt verkliga och obehagliga drömmar. Till dessa har jag även haft ganska brutala och abrupta uppvaknanden. Jag tror alla kan känna igen känslan att vakna upp med ett ryck efter en obehaglig dröm.

Dessvärre har det inte stannat där för min del. Mina drömmar har handlat om Mille, mitt allt. När jag vaknar upp får jag känslan att han är i fara och jag har vid ett flertal tillfällen instinktivt dragit mig mot hans rum för att kontrollera så att han finns där. En gång var det så illa så jag kastade mig ur sängen och slog mig riktigt illa. Det var då jag insåg att dessa känslor och drömmar sitter ganska djupt i mig. Nästan som något i det undermedvetna som ständigt pockar på min uppmärksamhet.

Känslan när jag vaknar är oftast att Mille har kommit ur sin spjälsäng och är på väg att ramla ner för trappan och mentalt blir det för mig ett lopp mot verkligheten, fast jag fastnar en stund extra i drömmen och tror att Mille kommer skadas allvarligt.

När jag väl vaknat ordentligt inser jag så klart att han är trygg i sin säng och att han inte kan ta sig någonstans. Jag känner mig alltid lika ertappad när jag väl landar i verkligheten. Då är tryggheten plötsligt det som är störst. Tryggheten hemma och i hans säng.

Jag antar att allt detta bottnar i min gränslösa kärlek till Mille, men också i min djupa rädsla att förlora honom. Det är inte något jag tänker på om dagen, men visst kan det vara så att de känslorna bearbetas när jag sover. Jag är ingen drömtydare, och inte ens särskilt intresserad av det, men senaste tidens händelser har gjort att jag ofrivilligt fått göra en resa till ställen jag inte kan kontrollera. Det konstiga är att även dessa ställen är en del av mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar