Ännu en jul...

Ännu en jul har firats utan vår lille skatt Elliot. Även om vi omges av liv och barnskratt kan man inte bortse från att det saknas någon i gemenskapen. En tom plats vid julbordet och många julklappar som blir oköpta och outdelade.

Mitt i julens glädje och gemenskap blir vi påminda om att allt inte är som det ska ändå. Det saknas en bit av våra liv och när vi på julafton går till den snötäckta graven blir det extra tydligt. Vi tänker ett ljus i omtanke, även om vi är medvetna om att ingen ser oss. Det blir en symbolhandling från vår sida för att inkludera Elliot i vår familj även om vi inte kan inkludera honom i gemenskapen.

Jag blir påmind om att vara tacksam för de jag har runt mig en sådan här helg. Det blir extra tydligt när man saknar någon särskild. Jag hoppas att vi alla kan känna att vi har något att vara tacksamma för. Någon kanske tycker att det är jobbigt med släktkalas, men var glad att du har så många fina människor runt omkring dig. Så mycket omsorg kommer fram vid jul, men kärleken finns hela tiden där innan. Vi är bara lite sämre på att visa det de andra tiderna på året.

Låt oss bli riktigt duktiga på att visa varandra uppskattning, att vara tacksamma för våra vänner och vår familj. Jag är oerhört tacksam för min familj. Jag önskar bara att den vore komplett...