torsdag 12 mars 2015

Lägg inte all skuld på producenten

Idag skriver Aftonbladet att "Barn syr kläder åt H&M"
Den första tanken vi tänker är att H&M agerar oansvarigt som inte har den kontroll över sin produktion man kan förvänta. Det är lätt för oss att klämma åt företagsledare och talespersoner och kräva en förklaring till bristande tillsyn och felaktiga motiv.

Men tänker man ett steg längre är det hela inte alls konstigt. Inte ett dugg överraskande. Vad tror egentligen folk när de förväntar sig kunna köpa en tröja för 69,90? Och då är vi den slutliga konsumenten som betalar varan inklusive moms. Efter alla mellanled kan vi lätt räkna ut att den som ligger först (eller kanske sist är ett bättre ord) i produktionskedjan inte får något nämnvärt i lön för sitt arbete. Då är det inte konstigt att okonventionella metoder tas till för att hålla priserna nere.

Jag säger inte att företagen är fria från skuld, verkligen inte. Men i ett samhälle med fri marknad erbjuder producenterna det som konsumenterna efterfrågar. Och det vi vill ha är kläder till lägsta pris, utan att för den sakens skull kräva kvalitet eller god arbetsmiljö i alla led. I alla fall inte som det speglas i vårt agerande. Självklart skulle ingen erkänna att de stöder barnarbete och undermåliga löner, men vårt agerande vittnar om något annat.

Vi människor är inte dumma och vi kan lätt räkna ut med den marknadsbild vi har att allt inte kan stå rätt till. Det är tämligen naivt av oss att tänka att vi kan gå till en lågpriskedja och köpa nya kläder och vara nöjda med vårt sätt att agera och tro att det inte påverkar någon annan. Som den gamle ekonomen Milton Friedman sa: "Det finns inga gratisluncher". Det innebär att någon annan alltid betalar när vi får något subventionerat.

Vårt konsumtionsmönster är sannerligen subventionerat, av människor som vi aldrig har träffat. Men är det en mindre viktig fråga för det? Nej, givetvis inte. Alla tycker att det är viktigt att värna mänskliga rättigheter och det hävdar även de som företräder de stora företagen. Men vi kan inte lägga all skuld på producenten. Vi måste ställa krav på de produkter vi köper. Vi måste påverka på det enda sätt som företagen lyssnar på. Genom vårt sätt att konsumera. Pengar är det språk som vårt samhälle förstår. Bara då kan vi se en skillnad och det är ingen ny fakta. Det vet vi om. Men vi går snällt till kassan och låter någon annan betala.

1 kommentar:

  1. Sven-Erik Falk12 mars 2015 13:24

    Håller med dig, utom om Milton Friedman. Det är inte han som är upphovsman till uttrycket utan journalisten Paul Mallon.
    Läs mer: http://www.phrases.org.uk/meanings/tanstaafl.html

    SvaraRadera