Två av mina förebilder

Två personer jag är oerhört stolt över är mina barn. Inte bara för deras små framsteg utan för att de är förebilder för mig. De har ett så naturligt förhållningssätt till många frågor och möter fördomar med öppenhet. De kommer med insiktsfulla och avslöjande frågor och kommentarer som fördriver skuggorna och får fram kärnfrågan i ljuset. Inte sällan lämnar de mig förundrad och förstummad över hur enkelt det egentligen är att se saker på rätt sätt. Och ur barnens ögon - det enda naturliga sättet. 

De får mig alltid att få fokus på rätt ställe och de låter sig inte påverkas av andra människors förväntningar. Det är fantastiskt att se när de håller på att bli förnuftiga och kännande medmänniskor.

I fredags rockade vi sockarna (som så många andra gjorde 20 och 21 mars) för att visa att vi gillar annorlunda och olika. Den kampanjen är främst kopplad till Internationella Downs Syndrom dagen, men kampanjen har även kommit att representera andra sätt där vi är annorlunda och olika gentemot varandra. Utifrån förutsättningar och bakgrund m.m.

För mig är det viktigt att barnen vet vad en viss handling står för och att de själva har möjlighet att förklara det för sina kompisar ifall de undrar. Och framför allt för att barnen är egna subjekt där jag vill att de ska vara delaktiga i skapandet av sin egen tillvaro trots att de är så små. Därför vill jag inte sätta på dem olika strumpor utan att tala med dem innan om det och utan att de själva vill det. 

Så vi pratade en stund om kampanjen på morgonen hemma och om alla människors lika värde. Det är lite jobbigt att upplysa barnen om något som redan är så självklart för dem, men det gav oss ett tillfälle att berätta att alla inte tänker som dem och att det faktiskt finns människor som inte tycker det är lika roligt som vi tycker med människor som är olika och annorlunda. Eftersom mina barns mormor som dog i somras var rullstolsburen är exempelvis en funktionsnedsättning ingenting som mina barn höjer på ögonbrynen för. Självklart är den personen rolig, viktig och precis som vem som helst. 

Efter vårt lilla morgonssamtal var barnen direkt med på att vara med på att rocka sockarna. I vår strumplåda är det inte svårt att hitta udda strumpor, men båda barnen lade stor omsorg i att klä sina fötter dessa dagar. Efter att Hillevi med viss möda fått på sig strumporna tog hon fram en regnbåge vi målat några dagar tidigare. Hon höll upp den och menade att regnbågen har så många fina olika färger och att vi människor tillsammans är som en regnbåge. Hade jag inte redan varit religiös hade jag blivit det när lilla fyraåringen sa det. 

Dessa fantastiska barn som finns bland oss. Vi borde lyssna mer på deras insikter när vi i all hast flänger fram i livet och vill visa våra ställningstaganden på olika sätt. Men ibland räcker det att lyssna i det lilla samtalet, så får det ge ringar på vattnet. För visst är det så att det är fint med olikfärgade strumpor. Men tillsammans är det vårt ansvar att verka för samma sak årets övriga dagar. Även när det inte finns en officiell hashtag.