Sanning & konsekvens

Ikväll kommer jag titta på det nya granskande programmet på tv 3, Sanning & konsekvens. I premiäravsnittet kommer handlar det bland annat om dödfödda barn som kanske kunnat räddas om varningssignalerna tagits på allvar.

spädbarnsfondens hemsida kan man läsa om intrauterin fosterdöd. När vår pojke Elliot dog var det 4 av 1000 barn som dog innan födseln men då räknade man bara de som passerat graviditetsvecka 28. Rent juridiskt blev man ett barn då. Rent medicinskt har barn möjlighet att klara sig om man föds redan efter 22 veckor och därför har man gjort en ny bedömning. Därför kallas barn som dör innan förlossningen från v 22 idag dödfödda. Därför har siffran gått upp en del. Idag föds ca 500 barn döda om året.

Jag har under hela tiden jag sörjt min son konfronterats med delar av den okunskap som finns i samhället om spädbarn och dödfödda barn. Hur olika det kan vara hur man ser på dem. Är de en del av kvinnans kropp eller står de för sig själva och när i så fall blir de egna? Jag har mött människor som inte tycker det är självklart att barn blir barn innan förlossningen, som blivit förvånade över att vi hållt en begravning för en ofödd. Men skulle dessa människor fått se eller hålla mitt barn skulle de förstå att skillnaden inte ligger i födelseögonblicket utan i något annat.

Jag vet inte hur kunskapsbildande kvällens program kommer vara men förhoppningsvis kommer fler bli varse om det lilla barnet innan det är fött och uppmärksammas om spädbarnsfondens fantastiska arbete i forskning för att kartlägga och bekämpa det som kan drabba våra minsta. Om hela vården (inte bara MVC) kunde bemöta den höggravida kvinnan och barnet skulle vissa kanske bli behandlade annorlunda. Jag är en av de mödrar som bär på frågan om mitt barn kunde överlevt ifall vården gjort på ett annat sätt. Kanske, kanske inte? Det som är mest frustrerande är att jag aldrig kommer kunna sluta ställa mig själv den frågan. Och det verkar som om fler grubblar på samma sak. Det måste få ett stopp!

Kommentarer

Populära inlägg