Dagbok

Jag för inte dagbok, men på ett sätt är den här bloggen som min dagbok. Idag gick jag tillbaka hela mitt arkiv och läste mina inlägg. Visserligen tidskrävande men mycket berikande. Vissa texter kommer jag mycket väl ihåg när jag skrev, hur jag kände mig då eller vad jag tänkte. Andra texter känns mer obekanta, även om jag minns att jag skrev dem. Jag kan slås av att det ibland känns som om någon annan än jag själv skrivit dem, så bra kan de vara formulerade ibland. Ni hör att jag inte har så stor tilltro till min egen förmåga alltid...

Framför allt kändes det kul att läsa min resa. Min känslosamma resa och min resa med min familj. Alla borde skriva ner och dokumentera på något sätt var en annan tanke som slog mig. Det känns viktigt för kännedomen om mig själv och det jag gått igenom. De känslor jag känt, och fortfarande till viss del känner. Men när man läser ett känslofyllt inlägg som är över två år gammalt kastas man tillbaka och återupplever. Återser och förstår på nytt. Och all den tid som flytit sedan dess blir inte förgäves. Den blir en del i själva processen.

Kommentarer

  1. Så sant att det är viktigt att dokumentera för att kunna bearbeta, fint att du skriver om att tiden inte ska vara förgäves, det är den ju aldrig även om det kan kännas så.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg