lördag 30 mars 2013

Omfamna mig

Begravningen av sitt barn glömmer man aldrig. Idag för sex år sedan. Intrycken sätter sig djupast i medvetandet, utan att man behöver anstränga sig. Och bra är väl det, för det var mitt farväl. Jag skrev två sånger till begravningen. Aldrig har jag varit så produktiv i mitt sångförfattande som det första sorgeåret. En form av terapi. Nedan följer en av texterna som ganska bra illustrerade den bönen jag desperat bad då, och ibland fortfarande ber.

Kommer jag någonsin förstå
hur ett liv så snabbt kan förändras
lurad och förtvivlad
när allting tar slut
så många frågor gnager i mitt inre
kommer min själ nånsin finna ro

Jag ber dig, Herre,
se mig i min nöd
Du som fanns innan 
bli mitt stöd

Omfamna mig 
bär min sorg
rusta mig att möta det som är
när allting blir oförklarat
varför blir ej besvarat
då ber jag: Låt hoppet bo i mig

Förr tagit allt för givet
glidit genom livet
orubbad tänkt att:
Det händer inte mig

lilla barn 
som lämnat mig så plötsligt
vårda honom Herre
lägg hans hand i din

Jag ber dig Herre 
torka alla tårar 
du som fanns innan
bli mitt stöd

Omfamna mig 
bär min sorg
rusta mig att möta det som är
när allting blir oförklarat
varför blir ej besvarat
då ber jag: Låt hoppet bo i mig

Text: Josefin Roos

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar