söndag 30 augusti 2009

Inte utan min napp!









Det är tur att Mille tar napp, annars hade vår vardag varit mer gnällig än vad den är. Vi lärde oss snabbt att han gärna vill ha något i munnen, även om han inte är hungrig. Mer än en gång har jag missförstått honom och försökt ge honom mat, när han egentligen bara vill suga på något. När han sedan märker att det kommer mat blir han mer frustrerad än lugn.

Lika beroende som jag är av choklad, lika beroende verkar den lille vara av nappen. Frågan är om detta är något bra egentligen? Hur som helst orkar jag inte tänka på det nu, utan tycker det känns bra så länge han är nöjd och belåten. Avvänjningen behöver jag inte tänka på ännu, och då får vi ta den striden när den dagen kommer.

Även om kärleken till nappen är stark hos min son spottar han gärna ut den när han kommit till ro, så än så länge är den mer ett hjälpmedel än ett beroende. Men vad vi erfarit är ändå mamma eller pappas famn Milles förstahandsval, och det är givetvis skönt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar