söndag 9 augusti 2009

Separationsångest?

Hur har vi gjort det för första gången, lämnat Mille till barnvakt alltså. Det var igår som vi var på bröllop, och eftersom Mille blott är två och en halv vecka ville vi inte ta med honom på grund av infektionsrisken.

Farfar fick följa med på vigseln och vara utanför medan vi var inne. Mille skötte sig exemplariskt och sov hela tiden och vaknade först när vi kommit hem, då ville han ha mat!


Som tur var ägde festen rum i kyrkan där vi bor, så Mille kunde lugnt vila med farmor, farfar och moster medan jag och Kristian var nere på bröllopet. Ett par gånger fick jag snällt gå upp och ge den lille lite att äta, men det gick jättesmidigt.


Visst var man lite orolig för att man skulle tycka det var jobbigt att vara ifrån den lille guldklimpen, men dagen förlöpte relativt smärtfritt. Mille var ju i tryggt förvar hela tiden och när man varit med om att lämna bort ett barn för gott känns de korta stunderna från Mille inte smärtsamma, för man vet ju att man snart kommer återse varandra.

Men visst känner jag av att vi är ifrån varandra, man har ju ändå "vuxit ihop" under graviditeten och denna första tid. Men jag är inte sämre än att jag inser att Mille kan ha det bra även om jag inte finns allra närmast och jag är ju oftast inte längre än ett stenkast bort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar