Sund och osund oro


Samtidigt som Mille föddes, föddes också en ny oro hos oss. Vi hade i nio månader burit på en typ av oro, en oro som egentligen inte var trolig, men som var otroligt verklig. Nu efteråt har en ny oro bildats. En som är förknippad med det okända och oupplevda och inte det kända och upplevda.

Alla föräldrar känner nog igen den här övervakningen som ständigt sker. I början kontrollerade man att bröstkorgen rörde sig minst en gång i kvarten. Nu sker denna kontroll mer sällan, men samtidigt kan jag inte släppa den. Denna kontrollritual får representera den noja som på något sätt blir som en skugga över vardagen. Inte bara är jag rädd att han ska tas ifrån oss, utan det finns så mycket annat i denna värld som han kan komma att drabbas av. Direkt eller indirekt. Och jag kan inte skydda honom från det.

Detta till trots håller jag mig ganska lugn. Dessutom ska man nog skilja på sund och osund oro. Viss oro kan nog vara nyttig och göra en till en bättre förälder, medan en annan kan tära på ens omdöme och trygghet och bidra till att man mår riktigt dåligt.

Hur som helst är oro något som är föränderligt. När en oro försvinner lär en ny upptäckas. Jag hoppas dock inte att det kommer stå i vägen för lyckan. För lycklig det är jag! Jag är lyckligare än på mycket länge, men frågan är om jag vågar tro på en lycklig framtid? Ibland tycker jag det låter för bra för att vara sant!

Kommentarer

Populära inlägg