måndag 18 april 2011

Blöjbyten och rädsla för mörker

Det har varit en del debatt angående manliga förskolelärare och barnskötare. Den rörde huruvida det var lämpligt att dessa män bytte blöjor på barnen. Har ni hört något så dumt? Visserligen är de flesta sexförbrytare män, men att göra en sådan generalisering är ju helt enkelt kränkande. Jag kan inte som förälder gå och tro att de manliga pedagoger som jobbar på förskolan kommer skada mina barn. Det är ju inte friska män som utnyttjar barnen utan sjuka. Jag vet att många män som jobbar på förskolor har känt sig kränkta på grund av detta och dessutom har de känt att det funntis någon form av obefogad misstänksamhet mot dem, bara för att de råkar vara män.

Vad signalerar detta till barnen. När de manliga pedagogerna inte byter blöjor är det väl inte konstigt om barnen från början får för sig att det är "tjejgöra". Hur ska vi då komma till ett mer jämställt samhälle om barnen ser att killarna inte gör det? Barnen gör ju trots allt som vi gör och är väldigt observanta på sin omgivning. Jag kan själv komma på mig själv med värderingar som jag adopterat på grund av att folk i min omgivning i min barndom gjort på ett visst sätt. Först nu har jag kommit på att många av de åsikterna bär jag på bara för att jag såg det som liten. Då är det väl inte konstigt om dagens barn lär sig tro att det är onaturligt med män som byter bjöjor om man inte får se eller höra det?

Jag hoppas innerligt att det i hushållen ser mer jämställt ut. Hemma hos oss är det ingen tvekan om att det är lika naturligt för mig som för Kristian att byta blöja, det är ju självklart. Men då är jag dessutom naiv nog att tro att det ser ut på samma sätt i alla familjer. Därför skriver jag inte mer om det nu.

När jag låg inlagd för min inflammation behövde jag vid ett tillfälle ta hjälp av personalen i ottan med ett blöjbyte på Hillevi. Jag ringde på klockan och barnmorskan (en man) kom in. Han hjälpte gärna till och jag är (nästan) lite stolt över mig själv att jag inte för en sekund reflekterade över att det var en man som skulle utföra uppgiften.

Sexuella övergrepp på barn är det värsta och vidrigaste jag vet, missförstå mig inte. Men vi kan inte gå runt och tro det om de män som vill jobba nära barn. Så skulle man aldrig resonera om det var en kvinna. Jag är minsann inte rädd för mörker men när man ser hur vissa strukturer ser ut och subkulturer formas blir man ändå mörkrädd.

2 kommentarer:

  1. Möjligheten att få fler män till barn och omsorgsyrken minskar för varje sånt här påbud också...

    SvaraRadera
  2. Tråkigt ifall det är så. Dock syftade mitt inlägg inte till att rekrytera fler män till omsorgsyrken (även om det är viktigt). Jag ville redogöra för mina reflektioner över detta sätt att tänka samt utmana föräldrar och andra i deras sätt att tänka

    SvaraRadera