Förstummad

Denna artikel har kommit till min kännedom. Den handlar om proffessorn, som hävdar att pappor rent biologiskt inte är bra för sina barn. Att mamman borde ha hand om barnet de första tre åren och att barnflicka är att föredra framför att pappan är hemma med barnet ensam. Läs och begrunda. Jag brast själv konstigt nog ut i skratt flera gånger när jag läste, just för att det är så overkligt och bisarrt att någon kan tycka på det här viset.

Om man nu ska hävda att det finns stora skillnader mellan kön i hur man tar sig an sitt barn, finns det väl ännu större skillnad mellan samma kön. Mellan kvinna och kvinna och man och man. Precis som allting annat har det väl med individen att göra och inte könet. Det är vidrigt att tänka att man slaktar alla män som pappor, bara för att de är just män.

Jag själv har världens bästa pappa till mina barn, och jag tror inte jag är ensam om att ha en ömsint, ansvarstagande och omsorgsfull pappa som vet när barnet är hungrigt, som gärna går upp om natten och som kan hålla i barnet utan att skada det. Att jag som kvinna skulle kunna läsa av mina barn bättre för att jag är mamma är strunt, i alla fall hemma hos oss. Det handlar om varje individs intresse att ge barnen sitt tid och kärlek. Och det kan pappor likaväl som mammor.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva mer. Jag är förbluffad, förbannad och förstummad.