måndag 16 januari 2012

Livet som bara blir bättre

Det finns några perioder i mitt liv jag ibland kan tänka tillbaka på. En sådan period är min tid på högstadiet. Jag var varken särskilt populär eller opopulär, utan befann mig som de flesta andra i en grå massa som gjorde sitt bästa för att passa in. Levde mitt liv som jag ville, men inom de ramar som fanns uppsatta, så klart, av den rådande kulturen.

Jag har alltid trivts i skolan och alltid haft gott om kompisar, så jag vet att jag vid den tiden var nöjd med min tillvaro. När jag ser tillbaka på den tiden, som för de flesta var en intensiv och känslosam tid, är jag ändå glad att den för min del är förbi. Sedan dess har jag bara upplevt att jag blivit en mer fullkomlig och trygg människa. Livet blir bara bättre och bättre.

Vad lite man visste då. Man trodde att livet gick ut på att ha rätt kläder, få rätt killars blickar och ha de intressanta fritidsintressena. Jag, som
var kristen, pratade inte om det på den tiden, i det kände jag mig för avvikande. Skönt att man ändrat sig och har insett att jag lever mitt liv och inte någon annans.

Även om jag alltid haft en hyfsat god självkänsla var jag då mer beroende av andras bekräftelse för att känna sig trygg. Trygg i en omgivning som byggde på att man skulle ha en viss livsstil och se ut på ett visst sätt och ha en viss attityd till livet.

Trist att mångfald skrämmer folk och att många härliga personligheter förblir oupptäckta. Det måste vara stressande att hela tiden ha andras tankar om en i åtanke och låta mer populära människor avgöra hur man ska spendera sin tid.

Jag är tacksam över min tonårstid dock. Då lärde jag mig mycket av livet, om sann vänskap, om beräknande s.k. vänskap och mycket om hur slumpartat det sociala spelet är.

Då jag nu själv om ett antal år har barn i skolåldern kan det skrämma mig att de ska vara en del av detta sociala spel. Jag kan inte skydda dem, de måste klara sig själva. Då är det min uppgift att stötta, uppmuntra och lyssna och ibland hjälpa dem att härda ut och berätta för dem att det blir bättre.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar