Att gå i någon annans skor

Vi vet själva hur vi känner oss och hur vi har det. Ibland vill vi sätta oss in i någon annans situation, men det kan vi inte. Vi kan inte förstå hur det är att vara man om man är kvinna och vi kan inte förstå hur det är att sakna pengar om vi har det bra ställt.

Vi kan ha en vilja, men vi kan inte helt förstå hur en annan människa känner sig i en viss situation. Om du inte själv varit den där människan. Jag kan ibland undra hur det känns för människor som har alla sina barn nära. De som inte behövt ta ett avsked alldeles för tidigt. Men jag har själv varit en människa som levt utan den sorgen, men jag har glömt bort hur det känns.

För fem år sedan levde jag i det lyckliga och trygga, i det att ha sina nära nära. Då visste jag inte att det jag hade så nära i vardagen var just det jag skulle sakna mest, bara någon månad senare.

Så många situationer men så lite förståelse, även från oss själva. Även jag själv blir främmande för mina känslor i ett tidigare liv, så längesedan. Hur ska jag då kunna veta vad du känner. Hur ska jag då kunna gå i dina skor?