Den andra generationen

Jag och Kristian är de bästa föräldrarna till våra barn. Vi känner dem bäst och vet vad de behöver. Och älskar dem över allt annat.

När barnen umgås med sina mor- och farföräldrar märker jag samma kärlek hos dem. De vill göra allt för att de ska må bra. De vill också dela med sig av sina tankar och erfarenheter. Mille kan sitta länge och väl och pussla med farfar och de samtalar lugnt och stilla på sitt sätt. Med samma intresse lär Mille av sin morfar när de tillsammans varje vecka gör sås och hjälps åt att laga maten till dem och mormor.

De har så mycket att uppleva med och lära av alla sina familjemedlemmar. Och då är det så skönt att se barnen med generationerna ovanför oss. Jag har tyvärr ingen kvar bland mina far-och morföräldrar, men jag vet att min mormor, som var den enda som träffade mina barn ändå har satt ett avtryck i deras liv.

Mille pratar ibland om Elliot och gammelmormor i himlen och Hillevi sov regelbundet bredvid min mormor fram till bara någon vecka innan hon dog. Inget hon kommer komma ihåg, men för oss var det viktigt och framför allt för min mormor. Det är värdefulla stunder som inte går att finna någonannanstans.

Ibland ser man det så här framför ögonen på en och ibland ser man det inte förrän efteråt.