tisdag 14 maj 2013

Att lära sig se och agera

Vi har alla blivit så berörda av berättelsen om de tre kvinnor och den lilla flickan som i flera år var kidnappade av en man som utnyttjade dem systematiskt. Vi undrar hur det kan ske. Hur kan det finnas sådan ondska. Det är svårt att ta in.

Också tänker vi på omständigheterna. Hur kommer det sig att ingen anade eller larmade i ett tätbebyggt område. Det känns osannolikt att man kan hålla någon fånge i tio år utan att det märks och någon agerar. Deras livsöden berör så mycket att man inte kan ta in det helt och fullt.

Men hur är det i våra egna liv. I våra egna grannskap? Ser vi verkligen allt som händer bakom stängda dörrar, i vår stressade tillvaro där vi är så noga att bygga och skydda våra egna liv och luftslott. Där vi inte lyfter blicken från våra telefoner när vi möter någon. Det finns kanske inte några fängslade kvinnor i källare i ditt kvarter eller i din vänskapskrets, men kan det finnas människor som sitter fast på annat sätt. I en relation. Fast hos en man som förtrycker, slår. Tror sig vara mer värd och tror sig ha rätten.

Min fråga är inte tagen ur luften. Våld mot kvinnor i nära relationer förekommer överallt och är vanligt. I alla samhällsklasser, i alla kommuner. Ingen kan säga att man inte behöver bry sig.

Även det är att vara fängslad. Utan att man själv kan ta sig därifrån. Utan att någon larmar. Är vi medmänskliga och ser vår vän, arbetskamrat, släkting eller grannes nöd eller blundar vi bara?

På torsdag kommer det vara en heldag i Göteborg i samarbete med Göteborgs räddningsmission för att uppmärksamma våldssituationen mot kvinnor. På kvällen kommer Linda Ljungdahl dela sin berättelse om hur hennes resa har varit genom en konsert med bandet jag är med i, Barefoot.

Välkommen till Linneahuset på Linnegatan 35 i Göteborg på torsdag kl. 18 och ta del av hennes livshistoria. Bli berörd genom musiken och lär dig mer om hur det ser ut för många. Och framför allt vad du kan göra. Det är gratis. Väl investerad tid.

Som jag skrev så finns det kanske inga betongbunkrar med fastkedjade kvinnor där du bor, men kanske finns någon som tyst ropar på hjälp. Alla kan vi vara den som hjälper en annan. Alla kan vi vara den där grannen som faktiskt gjorde skillnad. Alla kan vi lyfta vår blick och göra det som är rätt. Välkommen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar