Dagarna som de blir

Nu är vi inne i en period som är både intensiv och vilsam. Jag syftar så klart på semestertider. Det är på något sätt den tid då vi vill hinna så mycket. Njuta, uppleva, fixa, förbereda, lära. Men också en tid då vi ska vila och återhämta oss. 

Kristian, min man, gick på sommarlov i början av veckan och barnen också, så en känsla av ledighet har spridit sig i hemmet. Sovmorgnar, sena kvällar, utevistelse och aktiviteter. Nu har även jag har gått på semester och känner den där goa känslan, även om min semester är lite kortare än deras. Fast just nu har inte det någon betydelse. 

Vi har en del inplanerat i sommar, men mycket kommer få bli det det blir. Det som hänt i min familj överskuggar så klart hur vi tar oss an ledigheten, men samtidigt har barnen ett så skönt sätt att möta dagarna på. Det blir dagarna som får forma sig själva på något vis. Det är så skönt att vi kan utgå från barnen när vi inte orkar utgå från oss själva. De är här och nu och då blir vi också det. Och på det viset blir ledigheten lång och full med möjligheter. Och vila. För vi behöver den balansen för att få ut det mesta av denna tid.