tisdag 10 juni 2014

Svar som kommer med tiden

Tiden får visa är ofta ett svar man kan få när man ställer en fråga om när eller hur. Ett när och ett hur som kan ställas till olika situationer. I vårt fall har det handlat om en av de personer som står allra närmast. En mamma, min  mamma. Min enda mamma. När är hennes tid slut och hur kommer den sista tiden bli?


Mammas sista tid är förbi och jag vet hur den blev, men det var tiden som fick visa. Jag fick inte veta innan. Det fick ingen av oss. Nu vet jag svaret på när och hur, men jag känner mig inte rikare för det. Snarare fattig. För jag vill inte veta. Jag vill bara att hon ska vara här med oss. Men det går inte att önska så. Tiden har fått visa och ibland tar tiden slut, det gör den tids nog för alla. För min mamma tog den tiden slut för en vecka sedan när hon tog sitt sista andetag i gemenskap med oss i den närmsta familjen. Ett ögonblick som får mig att känna sorg, tomhet, saknad. Men tiden får vara min vän. Tiden hjälper mig att känna annat också, ljus och tacksamhet i glädje över fina minnen och värdiga avsked.


I stunder av ovisshet är tiden både min vän och fiende. I stunder av visshet är tiden både min vän och fiende. Men nu har vi försonats, jag behöver tiden. Hur kommer det bli nu? När vet jag mer? Tiden får visa det jag ännu inte ser och vet. Älskade mamma.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar