torsdag 27 januari 2011

Konfrontation

Nu är det inte särskillt långt kvar till bebisen kommer. Samtidigt är jag mentalt inte riktigt där jag borde eftersom jag har så mýcket som ska hinnas med innan. Det är lite typiskt mig att hela tiden köra på och inte riktigt stanna upp och bara vara.

Något som jag dock har konfronterats med är att det inte är helt orimligt att denna bebisen kommer födas på Elliots årsdag. Beräknad förlossning ligger ca två och en halv vecka efter datumet då Elliot kom och lämnade oss. Det känns lite oroligt måste jag erkänna. Jag vill att den dagen ska tillhöra honom och jag vill inte behöva känna dubbla känslor inför den dagen.

Det kanske känns fånigt, men för mig har den dagen på året blivit en fristad. Då kan jag vara i min bubbla och tänka på min lille kille och ingen kan störa mig eller avlägsna mig och mina känslor. Den fristaden kommer jag behöva även i framtiden, särskilt när vardagen i övrigt hela tiden tickar på utan hänsyn till det som kan kännas jobbigt.

Egentligen är det ganska orimligt att barnet kommer just den 2 mars, men det är ändå inte helt otänkbart. Troligtvis kan jag gå över den tiden med några dagar innan det är dags att åka in till Borås. Väl där är det dags att än en gång få ta emot det vackraste man kan ta emot. Även om den första gången för oss blev katastrofal var det samtidigt vackert. För där och då existerar bara modern, fadern och barnet. Allt annat blir betydelselöst.

Andra gången, när allt gick bra, kändes det som om världen stannade i och med att Mille föddes. Det var så mäktigt och så fantastiskt. Jag vår vila i denna känsla när jag närmar mig beräknat datum. Att allt annat saknar vikt, bara jag får se mitt barn. Mötet med den nya familjemedlemmen välkomnas varmt, men helst vill jag inte ha en obehaglig konfrontation.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar