måndag 14 februari 2011

Jag och mina hjärtan

Idag är det tydligen en särskild dag. Jag tycker väl egentligen inte att det ska behövas en dag då man särskilt tänker på sina käraste, eftersom jag tillhör den skara som tycker att den inställningen bör råda året om. Hur som helst faller jag ändå in i ledet och ser fram emot att mysa med familjen ikväll.

Just nu har jag två hjärtan hemma och ett i magen. Mitt hjärta i himlen finns också med i tankarna en sådan här dag då lycka och harmoni står i fokus. Sådant jag tyvärr inte kan associera med Elliot, men som blir så påtagligt just därför. Inte ens efter fyra år har min kärlek till honom svalnat det minsta, och hur kan man begära det. Ett moderskap med dess kärlek kan inte begränsas av frånvaro och en grav.

Jag ska gå till graven och tända ett ljus sedan. Ett ljus som tänds allt för sällan tyvärr, med tanke på hur mycket jag tänker på honom. Men det är väl så att jag inte är beroende av symbolhandlingarna på samma sätt längre, som jag var innan. Även om det kan vara skönt ibland. Som idag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar