torsdag 24 maj 2012

Ensam är svag

Är vi skapta att klara oss själva? Är det meningen att vi ska kunna ta itu med alla våra egna problem själva? Jag har i så fall misslyckats. Regelbundet under olika perioder har jag samtalat med någon utifrån. Någon som har som jobb att tala med andra. En terapeut helt enkelt. Och gissa om jag tycker att det är bland det bästa jag gjort. Så fantastiskt befriande att känna att man kan samtala med någon annan man egentligen inte känner, men som till slut känner så mycket av en själv att denne kan hjälpa. På ett annat sätt än en vän eller partner. På ett proffisionellt sätt, ett obekvämt sätt, ett annorlunda sätt. 

Något sägs och jag behöver inte göra analysen själv. Den gör vi tillsammans och plötsligt mår man bättre. Utan att man egentligen vet varför. Jag tror inte människan är skapt för att klara sina bekymmer själv. Jag tror inte att ensam är stark. Jag tror vi är sociala varelser som växer i relationer med andra. Att vi behöver samtala när vi mår dåligt och inte stänga inne. Inte tro att ensam är stark. För frågan är om ensam någonsin är stark? Jag tror att vi alla ibland behöver tala med någon utomstående. Även om vi egentligen mår ganska bra. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar