Gymnasiedikt med mera

Jag har så länge jag minns tyckt det varit kul att skriva. Från början på låg- och mellanstadiet handlade det mest om berättelser och sagor. Svenska i skolan har alltid varit ett av mina favoritämnen, som utmanat mig och givit mig nya sätt att se på mitt skrivande och skapande med pennan.

På högstadiet kom jag ett år på andraplats i skolans novelltävling, vilket så klart var kul. Men jag har inte sedan dess ägnat så mycket tid åt och noveller och fiktion. Däremot gillar jag att skriva tal och roliga texter till bröllop och andra fester. Att leka med ord och betydelser. Att genom det dubbeltydiga få fram ett rent budskap. Utmanande på något vis.

Musiken är något jag haft med mig sedan barnsben. Båda mina föräldrar är musiker, men mitt eget skapande kom igång först efter att vi miste vår Elliot. Det har blivit en viktig kanal i mitt kreativa skapande. Både med ord och ton. Texterna har varit viktiga. Som terapi. Svårt att beskriva på annat sätt. Känslor på papper blir som en dagbok, en spegel man inte skulle sett annars.

Sedan har jag ju bloggen, som ger mig utrymme till reflekterande texter och där känner jag mig väldigt tillfreds just nu. Med ursprung i mitt eget liv försöker jag publicera texter som kan vara matnyttiga för andra än bara jag själv. Jag hoppas att det är så. Jag är tacksam till de som inspirerat mig att skriva och som uppmuntrat mig. De som burit och de som hjälpt. Vänner, lärare och andra.

Varför skriver jag denna resumé? Jag var idag och städade ur gamla kartonger hemma hos mina föräldrar och då hittade jag gamla skolböcker från både lågstadiet och gymnasiet. Jag hann inte gå igenom allt men jag hittade ett några dikter jag skrev på gymnasiet. Hyfsat okej faktiskt, även om det nog inte blir så mycket poesi från mig framöver. Eller, vem vet?

Följande dikt har inte något med detta att göra, men jag gillar att jag faktiskt vågade något som var nytt för mig. Ett uttryckssätt som var annorlunda för mig, Återigen en lek med ord. Men på ett annat sätt. Kanske något som känns igen. I alla fall hos mig som är både otålig och beroende av fungerande teknik...

Ilska, Vrede. ERROR, ERROR! Kantiga, som 
vassa klippor, stupandes ner i den rytande
oceanen. ERROR, ERROR! Stannar upp mitt i
all kaos...utan tillåtelse!! Skriva, skriva...svart
på vitt, svart på skärm? Äntligen, skriver äntligen.
Salig suck avlägsnas osäkert. STOPP! Avbryt. Ok.
Ilska, vrede, som svärmande bin. Hinner inte. Ilska, 
som flammande lågor, som hänsynslöst slukar vackra,
blommor. Ctrl + Alt + Del... Försvinner från
ytan, går iväg...aldrig mer!

Kommentarer

Populära inlägg