lördag 19 juni 2010

Hur ser ett framgångsrecept ut?

Min fråga handlar inte om karriär eller förmögenhet. Den handlar inte heller om att bära kungliga titlar eller att eftersträva hög status. Vad jag undrar är helt enkelt hur man får sin familj att må bra och sig själv likaså. Det tycker jag är en eftersträvansvärd framgång.

Idag har vi fått följa kungahusets festligheter i all dess prakt och det är symboler för framgång på ett sätt. Jag tycker att det kan vara kul att för en stund få följa dessa oåtkomliga människor, för det är de nästan. Däremot vill jag inte att man ska fastna i det och tro att det är detta allt handlar om. För det är lätt att tro det när allt so visas på tv är program med fokus på kungafamiljen och det stora bröllopet.

Jag tror det ligger en stor hemlighet i en riktig framgångssaga. Prins Daniel förvandling från vanlig grabb till prins är verkligen en framgångssaga, men även vi som inte blir prinsar och prinsessor kan få oss framgång. Vi kan eftersträva personlig utveckling och uppfyllande av våra drömmar. Framgång som bara vi själva kan mäta. Utan att vara beroende av omgivningens måttsatser. Jag tror att vi alla vill känna framgång, men vi alla definierar denna på olika sätt.

När jag ser tillbaka på mitt liv på ålderns höst vill jag känna att jag har gjort det jag kunnat för att utveckla mig själv, min familj och min omgivning. Det skulle jag betrakta som framgång. Däremot vet jag inte hur man uppnår detta. Jag skulle tro att man inte komponerar ihop ett sådant framgångsrecept baserat på teorier man funderar på i förväg. Jag skulle snarare tro att man utifrån sina erfarenheter, lyckanden och misslyckanden, bildar ett handlings- och tankemönster som fungerar i ens livssituation. Detta kan kanske sedan, om man är lyckligt lottad, leda en till den framgång man vill ha.

Min önskan är som sagt att jag skall kunna vara nöjd när jag ser tillbaka på mitt liv. Jag vill känna att jag levt ett rikt liv som gynnat de jag har i min närhet och jag vill känna mig tillfreds med mina beslut. Det känns som en utopi, men är inte många av våra mål det. Och varför skulle de inte kunna vara lite orealistiska, de gör de bara mer attraktiva. Våra liv kommer i slutändan inte göra oss till de perfekta människor vi vill vara, men förhoppningsvis gör de oss något lyckligare. Om vi har tur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar