onsdag 2 juni 2010

Livet jag längtar efter

Jag kom till insikt idag när jag var ute i gräset och lekte med Mille att jag befinner mig på en plats i livet då jag trivs oerhört bra med tillvaron. Just nu finns det inte mycket som jag är missnöjd över, i alla fall inte bland de faktorer jag kan påverka. Och det är ju där vi ska leva. Det är inte nyttigt för oss att gräva ner oss i bekymmer som vi inte ändå inte kan göra något åt, även om det ibland kan vara både nödvängigt och nyttigt. Bara vi inte fastnar där. Det vi bör göra är att vara tacksamma för det vi har att vara glada över. Men visst är det en konst. Men övning ger färdighet, även i detta avséende. Det kan jag vittna om.

När vi drabbas av svårigheter föder det en process hos oss. Vi blir visa av att komma igenom våra skuggområden och det är något vi bör vara tacksamma över. Den visdom vi samlar på oss i livet bör hjälpa oss att komma till ro när bekymmerlösheten kommer över oss. Vi borde förstå bättre än att oroa oss för år som kommer. När vi bara kan vila i nuet och det fantastiska vi är i då måste vi ta den möjligheten för att samla kraft och energi. Eller för att bara vara.

Denna fantastiska dag ger mig inget annat än möjligheter. Jag har inga bekymmer som tynger ner mig särskilt mycket och inga måsten. Bara roliga aktiviteter och lediga dagar, förhoppningsvis soliga. I höst kommer min vardag förändras och måsten kommer introduceras och även andra saker som kommer innebära bekymmer. Därför vill jag bara njuta av det som blir mig givet här och nu, även om det är för en kort stund! Nu känns det inte som om jag behöver vänta längre. Livet jag längtar efter är nu!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar