Lurad?

Ibland funderar jag över hur många barn jag vill ha. Just nu känns två lagom och ibland mer än nog. Men jag känner ändå att tre skulle vara mysigt, speciellt med tanke på att det var så det skulle kunna vara.

Jag har ju gått igenom alla de förberedande faser för att få fostra tre barn. Tre graviditeter, tre förlossningar och tre återhämtningar därefter.

När jag tänker så känner jag mig blåst och lurad. Vad var det som hände egentligen och vem bestämde att jag inte skulle få det jag mest av allt ville ha? Varför bäddas sängen när ingen får ligga i den?

Sedan blir jag arg! Varför har jag då inte alla tre barn hos mig när jag rent logiskt borde det? Jag har länge frågat mig detta och ännu inte fått något svar.