onsdag 9 december 2009

Nu är det jul igen...


...men i år är det på ett annat sätt. Det är vår första jul med Mille. Den första julen då vi har en tredje person med oss in i helgen. Egentligen skulle denna nya erfarenhet upplevts för två år sedan, men livet ville annorlunda.

Två jular av intensiv påminnelse om familjens otillräcklighet. Julen är mycket fridfull och härlig men kan bli som salt i ett öppet sår om man nalkas julen med en ofullständig tillvaro. Jag är inte dummare än att jag förstår att även denna jul kommer bli tom på sitt sätt, men nu har vi distraktion i form av en fyramånaders bebis som kräver vår fulla uppmärksamhet. Och det ger jag honom så gärna.

För mig är det viktigt att ge Mille en rik barndom. Alla säger det, att man vill ge sitt barn en lika rik barndom som man själv fått. Och det vill jag också. Min barndom har inte kanske inte varit perfekt i alla avséenden, men den har varit perfekt för mig och gett mig goda redskap och rika erfarenheter. Till dessa hör helger och högtider.

I år kommer Mille inte skrika efter julklappar, även om jag är övertygad om att han kommer kunna väga sin vikt i sina julklappar flera gånger om. Hans egna rop efter julklappar kommer komma så småningom. Julklapparna visar på ömhet och kärlek. För ett barn kan den symbolen betyda allt, så mycket att det andra som julen bär med sig bleknar en aning. Och det måste få vara så. Jag har också varit ett girigt julklappsfamlande barn, men jag tror att jag blev en rätt okej människa ändå. Jag har i alla fall insett att jag vill ge Mille det bästa jag har. Mitt fulla engagemang och närvaro under hans uppväxt. Det är den bästa julklappen han kan få av mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar