torsdag 22 april 2010

Milstolpe på mer än ett sätt




Idag finns anledning att fira. Inte nog med att detta är mitt hundrade inlägg här på bloggen så är Mille idag nio månader gammal. Det märks på honom på flera olika sätt. Jag tog med honom ut en sväng i morse i bärsjalen och visst har han blivit tyngre sedan man först gick omkring och bar honom på samma sätt på BB i somras. Men det är kul att han blivit så stor tycker jag. Jag saknar stundtals spädbarnstiden, men att han blivit så här stor är fantastiskt kul. Jag som från början var mycket osäker på hur länge han skulle stanna hos oss, kunde kanske inte riktigt slappna av i början. Att få ha honom så här länge känns fantastiskt och gör mig djupt tacksam och ödmjuk inför livet.

Man har verkligen lärt känna varandra under denna första tid i hans liv. Det är ju enormt förmånligt att få dela de första månaderna i en människas liv på det här sättet. Jag har lärt mig mycket om vilka rutiner som passar för honom och vad som får honom att vara trygg. Jag har lärt mig vad han inte tycker om och vad han gillar. Han tycker om att leka med sin maracas och sin telefon och det han helst äter är fisk, banan och välling. Nappen har en särskild plats i hans hjärta, likaså djur och flaggor. Han älskar tangenter, både på datorn och på pianot....

Vad lite man vet om en människa innan den är född. Man lär trevande känna varandra, men redan från början är man så beroende av varandra och man vill inte tänka sig ett liv utan sin lilla bebis. Efter bara några dagar känns den nya familjen så naturlig och självklar och det gör att jag blir lite förvånad ibland att det "bara" har gått nio månader.

Igår lekte han tittut själv för första gången. Vi var ute och åt och han satt med sin mössa i handen och dolde ansiktet med den och blottade det sen med en finurlig min och ville att vi skulle säga "Tittut". När vi gjorde det skrattade han gott och log nästan lite generat. Han har lekt tittut på sitt sätt förut, men igår var det annorlunda. Han har visat sig mer självständig också. Han inte bara leker tittut själv utan kan även sitta för sig själv och leka jättelänge utan att vara missnöjd. Nio månader kanske är en lång tid för en bebis och denna långa vishet kanske ger sig uttryck i att de mognar väldigt påtagligt mentalt.

Och hur länge kallar man ett barn för en bebis förresten? Jag känner nog fortfarande att det stämmer för Mille. Jag vet inte var gränsen går, men än så länge är han min lilla bebis. Ett tag till i alla fall. För än så länge är han så liten att hans liv räknas i månader.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar