Jag och Mille

Nu i ett par dagar kommer jag och Mille vara själva här hemma. Kristian är på skolresa med sin klass och jag är kvar hemma. Jag har haft hand om Mille själv förut, så jag vet att jag klarar av det bra. Det är väl mest det att det blir så mycket att tänka på när man är själv om det, och mer att göra. Dessutom vill jag ha min man nära mig.

Man sätts verkligen på prov när man är själv med sitt barn över en längre tid. Tålamodet testas, flexibiliteten prövas och även kreativiteten. Niomånadersbebisen är inte alltid lätt att få nöjd. Jag har kanske varit lite extra snäll mot honom idag, man får välja sina strider när energin sviktar.

Det märks så tydligt ett tomrum när det inte är som vanligt. Det saknas någon. Ändå ska allt fungera som vanligt. Om bara Mille sover då han ska så får jag lite tid att samla upp mellan varven. Det bästa är nog bara att inte göra för stor grej av det. Det är ju helt fantastiskt egentligen att få så mycket kvalitetstid men sin pojk, alldeles själv. Tänk vilket privilegium. Jag och Mille!