Ett steg närmare målet...eller starten!

Idag, första dagen på mitt sommarlov, har jag haft besök av Ruth och Hanna. Efter min tenta igår gick jag till Villervalla och köpte en mössa till "Sten-Åke" som Ruth idag fick prova. Visst är hon bedårande!

Nu när terminen är förbi innebär det mentalt att jag förflyttar mig kusligt nära den stundande förlossningen. Den relativt nyanlända utåtnaveln vittnar om att det inte är långt kvar innan "Sten-Åke" ser dagens ljus. Det är spännande på mer än ett sätt. Än så länge har jag lyckats hålla den värsta oron på avstånd, men visst tänker jag mycket. Bön, samtal, humor och Kristian får hjälpa mig att klara av den sista tiden innan beräknad förlossning.

På grund av min tidigare erfarenhet av graviditet ser jag förlossningen som ett mål, eftersom den förra inte avslutades på det sätt vi tänkt. Förlossningen och första mötet med Elliots lillebror blir ett viktigt mål, men samtidigt är det en början. För de allra flesta börjar vår livsresa i samband med förlossningen och den åsikten delade även jag för några år sedan.

Lilla Ruth, som är så fantastiskt skapad, inspirerar mig att även se livet efter förlossningen med hopp och förväntan. När "Sten-Åke" väl visar sig avslutar vi en period och påbörjar en annan. Vi kommer äga framtiden och den framtiden är inte särskilt långt borta nu...