torsdag 4 juni 2009

Sjungom studentens lyckliga dag...

Studenten kommen och många förväntansfulla ungdomar kastar sig ut i livet. Fantastiskt! För min del har det hunnit gå hela fem år sedan den dagen och man undrar vart de åren tagit vägen. När man sedan tänker närmare på det har det hänt rätt mycket sen dess. Jag har hunnit påbörja två utbildningar, gift mig och jobbat ett par. Under denna tid har jag hunnit få och förlora barn och hunnit bli gravid med ett andra. Så visst har det hänt grejer sen man ovetandes och oskuldsfull lämnade sundlers korridorer.

Vad man ska göra i livet vet jag nog mindre nu än innan studenten. Man förvirras av alla alternativ och möjligheter som öppnas för en efter skolan. Ska man resa, jobba, plugga eller hitta på något annat och vart ska man resa, var ska man jobba och vad ska man plugga? För min del har alla dessa friheter snarare lett till att jag blivit mer velig än någonsin.

Om jag gått min första utbildning utan avbrott skulle jag ta examen idag. Visst är jag avundsjuk på de som är färdiga lärare nu, det valet har ju också det format livet jag har idag. Många erfarenheter och många av mina kontakter skulle jag ju vara utan om jag aldrig avbrutit utbildningen. Många sammanhang hade varit outforskade, medan andra hade utforskats. Vissa glädjeämnen jag varit med om hade uteblivit, medan jag säkert också gått miste om många.

Man gör sina val och får leva med dess konsekvenser. Det är det som gäller när man är vuxen. Man förväntas fatta kloka beslut utifrån kända (och okända) fakta. Framtiden är oviss och det är det som är charmen, men också det som känns farligt.

Det skulle varit skönt att få veta i förväg vad ens val skulle leda till, men eftersom livet innehåller både glädje och smärta finns det en finess i att portionera ut det i lagom stora portioner. Psalmen "Blott en dag" känns otroligt vis och förståndig och gör att jag känner tillit att vila i dagen som är.

För min del finns många aber om framtiden, men det finns en uppgift som utan tvekan är viktigare än alla andra; "Sten-Åke". Känns fel att kalla honom "uppgift", men det får beskriva hur viktig jag tycker han är. Han och Elliot har fått mig att se annorlunda på livets andra delar, så som vikten av yrkesval och karriär.

Även om jag fortfarande är osäker på hur framtiden kommer te sig ska man ta vara på de ungdomliga framtidsförhoppningarna. De hjälper en när livet blir kämpigt. Framtidstron ska man hålla fast vid och det är våra nybakade studenter ypperliga exemmpel på. Grattis alla som tar studenten eller examen. Jag gläds med er och er framtidstro! ni är fantastiska förebilder!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar