Alla helgons dag, eller?
I morgon är det "alla helgons dag" och på söndag "alla själars dag". Denna helg finns i kyrkoåret för att vi skall minnas helgonen och alla andra som gått före oss. Det är en tid där vi trots mörkret kan bringa ljus i tillvaron genom att tända ljus och tänka lite extra på de som inte finns hos oss längre. Kyrkogårdarna fylls med gravljus och fina dekorationer som får ge utryck för det vi känner.
Vi var vid graven en sväng idag och det var många som cirkulerade på kyrkogården. Så brukar det inte vara när jag är där. Vi tände ett ljus i lyktan och satte dit ett hjärta av ljung och mossa. Ljuset får för mig symbolisera hoppet om ett återséende någon annanstans än här.
Även om många går till sina nära och käras gravar i helgen finns det konkurrens av den närbesläktade högtiden Halloween som ju egentligen betyder "All hallows eve" (Alla helgons afton). Denna högtid kolliderar lite med kyrkoårets helgdag eftersom fokus ligger på olika saker. Halloween förknippas inte med stillhet och eftertanke utan snarare med bus, fest och stoj.
Döden är central i båda traditionerna men man möter döden på olika sätt. Jag, som gått igenom denna tid på året med ett öppet sorgesår blev då mycket provocerad av allt det roliga och stojiga som Halloween förde med sig. Jag var mer i behov av stillhet och respekt för det som hänt. För mig blev det en ganska smärtsam kollision även om jag inte tar lika illa upp nu, två år senare.
Dock känner jag föga lust att gå på Halloweenfest eller smycka hemmet i pumpor och spindelnät. Jag vill ogärna få dörren nedkletad av barn som tigger godis, samtidigt som jag inte vill uppmuntra dem att få godsaker genom hot och bus. Ett dilemma jag vet fler som delar.
För vår del kommer helgens fokus ligga på flytten, men även i morgon ska vi upp till graven och tända ett ljus. Jag tycker kyrkogårdar är mycket mysiga och fridfulla på hösten när det blivit mörkt och man ser alla ljus. Jag trivs där och det gör mig inte till en läskig eller kuslig person.
Vi var vid graven en sväng idag och det var många som cirkulerade på kyrkogården. Så brukar det inte vara när jag är där. Vi tände ett ljus i lyktan och satte dit ett hjärta av ljung och mossa. Ljuset får för mig symbolisera hoppet om ett återséende någon annanstans än här.
Även om många går till sina nära och käras gravar i helgen finns det konkurrens av den närbesläktade högtiden Halloween som ju egentligen betyder "All hallows eve" (Alla helgons afton). Denna högtid kolliderar lite med kyrkoårets helgdag eftersom fokus ligger på olika saker. Halloween förknippas inte med stillhet och eftertanke utan snarare med bus, fest och stoj.
Döden är central i båda traditionerna men man möter döden på olika sätt. Jag, som gått igenom denna tid på året med ett öppet sorgesår blev då mycket provocerad av allt det roliga och stojiga som Halloween förde med sig. Jag var mer i behov av stillhet och respekt för det som hänt. För mig blev det en ganska smärtsam kollision även om jag inte tar lika illa upp nu, två år senare.
Dock känner jag föga lust att gå på Halloweenfest eller smycka hemmet i pumpor och spindelnät. Jag vill ogärna få dörren nedkletad av barn som tigger godis, samtidigt som jag inte vill uppmuntra dem att få godsaker genom hot och bus. Ett dilemma jag vet fler som delar.
För vår del kommer helgens fokus ligga på flytten, men även i morgon ska vi upp till graven och tända ett ljus. Jag tycker kyrkogårdar är mycket mysiga och fridfulla på hösten när det blivit mörkt och man ser alla ljus. Jag trivs där och det gör mig inte till en läskig eller kuslig person.
Kommentarer
Skicka en kommentar