Lugn igen

Efter att ha återvänt till upprorets arena i Herrljunga simhall kan jag konstatera att det har skett en avsevärd förbättring gällande kombinationen babysim och Mille. Så här en vecka efter hans panikutbrott kan jag skratta åt händelsen, men ett tag var jag nära att ge upp.

I dagens ljus känns det ganska småaktigt att jag tog så illa vid mig, men för stunden var det jobbigt och därför har vi bearbetat händelsen under veckan som varit. Det har vi gjort genom att med framgång bada lite i Vårgårda simhall och duscha honom lite extra här hemma.


Samtidigt som jag varit enormt revanschsugen har jag samtidigt varit lite nervös inför nästa, alltså dagens simtillfälle. Kristian följde med idag, inte för att jag var hispig utan för att han (tack gode Gud) är ledig från skolan denna vecka. Vi var där i oförsvarligt god tid för att hinna mata honom utan att behöva stressa. Mille bettedde sig, precis som förra gången, exemplariskt i omklädningsrummet. Väl i bassängen delade jag och Kristian på Mille samtidigt som instuktören höll ett extra öga åt vårt håll. Något som jag bara upplevde som positivt. Utöver detta hade vi dessutom nappen redo, när helst Mille skulle behöva den. Snacka om att gå med både hängslen och livrem.

Det gick i alla fall jättebra, även om Mille började gråta ibland. Men det var vanlig gråt, och sådan gråt har jag inga problem att höra eller hantera.