tisdag 12 januari 2010

Drömmen om familjen


Ett par dagar innan jul firade mina föräldrar 25-årig bröllopsdag. Som present till dem tog jag, min syster och Kristian med dem på en hemlig utflykt till Bjertorp slott på middag, där de för 25 år sedan hade bröllopsfest. Det blev en mycket lyckad utflykt och jag tror att vi alla uppskattade den mycket.

25 år är ju en jättelång tid, jag har inte ens levt så länge. Jag blir alltid fascinerad av människor som håller ihop så länge och fortfarande är lyckliga i varandras sällskap.


Mina föräldrar är stora förebilder till mig, men jag vet inte om de vet om det. Jag tycker att de är bra föredömen när det gäller föräldraskap och medmänniskor. Själv har en dröm om att min familj också ska vara en trygg och kärleksfull plats och att det ska finnas en styrka i den som gör att man klarar av prövningar och annat som är jobbigt. Också en plats där glädjen får vara central, och där man tillsammans plockar fram små och stora ämnen man har att vara glad och tacksam över.

Jag och Kristian har varit gifta i fem år till hösten och det är långt för någon som är i min ålder, men vårt äktenskap är fortfarande ungt. Träbröllop är ju inte lika ädelt som silverbröllop. Mitt liv kretsar just nu ovanligt mycket runt min familj, eftersom föräldrarollen just nu är min primära sysselsättning och inkomstkälla. Jag vill inte vara hemma många år, men ser chansen att vårda familjen lite extra, nu när en ny medlem flyttat in.

Jag hoppas att Mille kommer att växa upp i en kärleksfull familj han också. Man kan inte veta mycket om framtiden, men man kan ha drömmar och planer. Mina föräldrars förhållande, som klarat över 25 år, är en bra förebild för mig. Även mina svärföräldrar har hållt ihop länge. Nyårsafton förra året hade de varit gifta i 35 år. Det är också beundransvärt. Samtidigt kan man tycka att det är självklart att man ska hålla ihop livet ut när man avgett sådana löften, men det är inte alltid så.


Jag tror absolut på mitt och Kristians förhållande, men man får ha respekt för livet och dess kriser. Jag talar inte om att sticka när det känns lite jobbigt, utan de riktigt allvarliga kriserna som man behöver bearbeta ordentligt för att ta sig igenom. Jag hoppas innerligt att jag och Kristian är tillräckligt starka för att klara sådana situationer. Vi har kommit igenom en svår kris när Elliot dog, som jag tror är bland det värsta vi kommer vara med om. Men bara för att man klarat av en svår situation är man inte beskyddad från andra. Livet fungerar inte på det viset.

Min dröm om familjen är helt enkelt att den ska vara stark, kärleksfull, öppen och varm. Det är egenskaper man behöver vårda och det vill jag absolut göra. Vad jag erfar är det också viktigt med en rejäl dos humor, och det kanske låter konstigt att jag tycker det är så viktigt. Men visst vore det tråkigt att leva i en familj där man inte har kul tillsammans? Glädjen i vardagen är mycket viktig för mig och det gäller alltid, vilken fas man än befinner sig i. Det hjälper en att ta sig vidare mot nya mål och upplevelser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar