Nytt år, nya förväntningar!

Man känner att man har gått igen om detta förr. Man brukar bära en enorm optimism inför det nya och orörda året och man kan stundtals känna sig oövervinnerlig. I alla fall tills man lägger sig på natten några timmar efter tolvslaget. Idag, nyårsdagen, har glittret lagt sig och kvar blir de sanna och realistiska drömmarna.

För vår del handlar i princip allt om Mille. Mille, Mille, Mille. Denna lilla klump som för ett år sedan låg och växte i min mage. Vid denna tid då var jag fylld med förväntan inför denna nya person som växte i mig. Samtidigt bar jag på en oro över hur allt skulle förlöpa. En oro som inte är på samma sätt nu. Visst är jag fortfarande orolig för mycket, men det är verkligen inte det som styr. Det ser jag till!


Innan nästa årsskifte kommer jag hinna börja plugga igen och Kristian kommer vara hemma med Mille på heltid, eller nästan heltid. Nya rutiner kommer inarbetas gällande precis allting och faktum är att det inte skrämmer mig det minsta. Det känns spännande och kul och framför allt nödvändigt och stimulerande.

Babyboomen vi är mitt uppe i har nog inte undgått någon. Vad jag vet i vår närhet kommer Mille få ytterligare åtta nya lekkamrater och släktingar i år, minst! Det kommer verkligen bli ett barnens år, inte bara för familjen Roos i Vårgårda!